Förlust av Y-kromosomen förekommer inte bara i cancerceller. En ny kartläggning visar att förändringen också finns i till synes normal vävnad nära tumörer och blir vanligare ju närmare cancern cellerna befinner sig. Forskarna beskriver mönstret som ett möjligt tidigt tecken på en vävnadsmiljö där cancer kan utvecklas.
Studien, Human Y chromosome pan-organ mapping reveals progressive mosaic loss from normal to cancer, publicerades i JCI Insight. Forskargruppen analyserade omkring 1 000 vävnadsprover från 405 män och granskade mer än 4,3 miljoner cellkärnor från elva organ.
En gradient från normal vävnad till cancer
I de flesta av kroppens celler hos män finns en X- och en Y-kromosom. Med åldern kan vissa celler förlora Y-kromosomen, ett fenomen som kallas mosaik förlust av Y eller LOY. Tidigare forskning har främst undersökt förändringen i blodceller och i själva tumören.
Den nya studien jämförde normal, förstadieliknande och malign vävnad. I detaljerade kartor över urinblåsevävnad ökade andelen celler utan Y-kromosom stegvis från normal vävnad, via tidiga cellförändringar, till cancer. Förlusten var också förhöjd i normalutseende vävnad intill tumörer.
Enligt University of Arizonas redogörelse för resultaten var mönstret i angränsande vävnad tydligast vid cancer i bland annat tjocktarm, ändtarm, matstrupe, bukspottkörtel och lunga.
Kan påverka hur en biopsi tolkas
Forskarna jämför mönstret med en sluttning: ju närmare tumören provet tas, desto större blir förlusten av Y-kromosomen. På sikt skulle sådan information kunna hjälpa läkare att upptäcka att en biopsi kommer från ett riskområde även om själva provet missar en liten tumör.
Det är en möjlig framtida användning, inte en metod som är redo för vården. Studien visar ett samband i vävnadsprover från män som redan hade cancer. Den visar inte att Y-kromosomförlust ensam kan förutsäga vilka friska personer som senare får sjukdomen.
Orsak eller markör är fortfarande oklart
Y-kromosomförlust kan vara mer än ett passivt ålderstecken. Tidigare experiment har kopplat förändringen i tumörceller till sämre immunförsvar mot cancer. Den nya kartläggningen kan däremot inte ensam avgöra om kromosomförlusten driver utvecklingen, om tumörmiljön orsakar den eller om båda påverkas av andra processer.
Resultaten behöver därför bekräftas i prospektiva studier och kopplas till patienternas förlopp innan LOY kan bedömas som biomarkör. Läs också om hur ett epilepsiläkemedel bromsade hjärntumör i djurförsök och använd vår checklista för att tolka vetenskapliga studier.
Att mönstret återkom i flera organ stärker hypotesen att LOY speglar förändringar i tumörens närmiljö, men gör inte markören specifik för cancer.
Källunderlag: Den sakkunniggranskade studien i JCI Insight och University of Arizonas forskningsnyhet. Bild: AI-genererad redaktionell illustration, inte mikroskopidata från studien.