Sveriges berggrund består av många olika bergarter, men några är betydligt vanligare än andra. Granit och gnejs dominerar stora områden, medan exempelvis kalksten, sandsten och skiffer är karakteristiska för vissa delar av landet.
För att känna igen en bergart behöver du främst titta på dess mineralkorn, färg, hårdhet och struktur. En randig sten kan vara gnejs, en grovkornig och prickig sten kan vara granit och en mörk, tät bergart kan vara diabas. Utseendet varierar dock, så flera egenskaper måste ofta vägas samman.
Vad är skillnaden mellan en bergart och ett mineral?
Ett mineral är ett naturligt ämne med en bestämd kemisk sammansättning och kristallstruktur. En bergart består normalt av ett eller flera mineral.
Granit är exempelvis en bergart som huvudsakligen innehåller kvarts, fältspat och glimmer. Kvarts är alltså ett mineral, medan granit är blandningen av mineral som tillsammans bildar bergarten.
Bergarter delas efter hur de har bildats in i tre huvudgrupper:
- Magmatiska bergarter bildas när magma eller lava stelnar. Hit hör granit, diabas, gabbro och porfyr.
- Sedimentära bergarter bildas när sediment avsätts och pressas samman. Sandsten, kalksten och lerskiffer är exempel.
- Metamorfa bergarter uppstår när äldre bergarter förändras av högt tryck och hög temperatur. Gnejs, kvartsit och marmor tillhör denna grupp.
Snabbguide till svenska bergarter
| Bergart | Typiskt utseende | Enkel känneteckning |
|---|---|---|
| Granit | Prickig, grovkornig, grå eller röd | Synliga korn av kvarts, fältspat och glimmer |
| Gnejs | Grå, röd eller svartvit | Tydliga band eller vågiga strimmor |
| Diabas | Mörkgrå till svart | Tät, tung och vanligen utan band |
| Gabbro | Mörk och grovkornig | Synliga mörka mineralkorn |
| Porfyr | Finkornig grundmassa med större kristaller | Ljusa eller mörka kristaller ser ut att sväva i stenen |
| Sandsten | Röd, gul, brun eller grå | Sandkorn och ibland tydliga lager |
| Kalksten | Ofta grå eller beige | Kan innehålla fossil och är relativt mjuk |
| Skiffer | Grå, svart eller glittrande | Klyvs längs tunna, plana skikt |
| Kvartsit | Ljus, grå, rosa eller rödaktig | Mycket hård och kompakt |
| Marmor | Vit, grå, grön eller mönstrad | Kristallin och ofta ådrig |
Granit – grovkornig och prickig
Granit är en av Sveriges vanligaste bergarter. Den bildades när magma svalnade långsamt nere i jordskorpan, vilket gav mineralen tid att utveckla synliga kristaller.
Bergarten känns ofta igen på sitt prickiga utseende. De grå och glasliknande kornen är vanligtvis kvarts, vita eller rosa korn är fältspat och svarta partier består ofta av glimmer eller hornblände.
Svensk granit kan vara grå, röd eller rosa. Den är hård, tålig och används bland annat till gatsten, husfasader, bänkskivor och monument.
Gnejs – bergarten med tydliga band
Gnejs är också mycket vanlig, särskilt i sydvästra Sverige. Den har bildats när en äldre bergart utsatts för högt tryck och hög temperatur djupt i jordskorpan.
Det enklaste kännetecknet är den bandade eller ådriga strukturen. Ljusa lager med kvarts och fältspat varvas ofta med mörkare lager som innehåller glimmer eller andra mörka mineral.
Granit och gnejs kan innehålla samma mineral. Skillnaden är att granit normalt har en mer jämnt prickig struktur, medan mineralen i gnejs har pressats och ordnats i band.
Diabas – mörk och finkornig
Diabas är en magmatisk bergart som har stelnat i sprickor och gångar i jordskorpan. Den är vanligtvis mörkgrå eller nästan svart och består bland annat av plagioklas och pyroxen.
Till skillnad från granit har diabas oftast mycket små mineralkorn. Den känns kompakt och förhållandevis tung i handen. Färska brottytor kan vara mörka, medan vittrade ytor ibland blir brunaktiga.
Polerad diabas säljs ibland under handelsnamnet svart granit, men geologiskt är diabas inte en granit.
Gabbro – grovkornig släkting till diabas
Gabbro har ungefär samma kemiska sammansättning som diabas och basalt. Skillnaden är framför allt hur snabbt magman har svalnat.
Gabbro stelnar långsamt på större djup och får därför tydligt synliga kristaller. Bergarten är mörk, tung och ofta svart, gråsvart eller svagt grönaktig.
En mörk sten med stora mineralkorn kan därför vara gabbro, medan en liknande men finkornig sten snarare kan vara diabas eller basalt.
Porfyr – stora kristaller i en tät massa
Porfyr känns igen på att större kristaller ligger inbäddade i en betydligt mer finkornig grundmassa. Kristallerna kallas strökorn och kan vara ljusa, röda eller mörka.
Strukturen uppstod när magman började kristallisera långsamt på djupet och därefter svalnade snabbare närmare jordytan. Dalarna, och särskilt området kring Älvdalen, är känt för flera varianter av porfyr.
Sandsten – sammanpressade sandkorn
Sandsten bildas när lager av sand pressas och cementeras samman. Om du tittar nära kan du ibland urskilja de enskilda sandkornen. Ytan känns ofta sträv och kan påminna om sandpapper.
Bergarten kan vara röd, brun, gul eller grå beroende på vilka mineral och järnföreningar den innehåller. Skikt och färgade lager är vanliga.
Sandsten förekommer bland annat i Dalarna och i områden med yngre sedimentär berggrund i södra Sverige.
Kalksten – kan innehålla fossil
Kalksten består huvudsakligen av mineralet kalcit och har ofta bildats av kalkrika sediment på gamla havsbottnar. Den är vanligen grå eller beige men kan även vara rödaktig eller nästan svart.
Fossil av koraller, skal och andra havslevande organismer kan förekomma i stenen. Gotland och Öland är särskilt kända för sin kalkrika berggrund, men kalksten finns också i Skåne, Västergötland, Östergötland och kring Siljan.
Kalksten är mjukare än granit och kvartsit och kan lösas upp långsamt av surt vatten.
Skiffer – klyvs i tunna skivor
Skiffer känns igen på sin förmåga att spricka eller klyvas längs plana ytor. Begreppet används för flera bergarter med skiffrig struktur och är därför inte ett enda exakt geologiskt material.
Lerskiffer bildas av finkorniga sediment som pressats samman. Glimmerskiffer är däremot en metamorf bergart som ofta glittrar av glimmer. Skiffer har traditionellt använts till bland annat tak, golv och fasader.
Kvartsit – mycket hård och kompakt
Kvartsit bildas när sandsten med stort kvartsinnehåll omvandlas av tryck och värme. Sandkornen växer då samman till en tät och mycket hård bergart.
Den är ofta ljusgrå, vit, rosa eller rödaktig. Till skillnad från vanlig sandsten är ytan inte tydligt grynig och stenen går vanligtvis sönder genom kornen i stället för runt dem.
Kvartsit är så hård att den kan repa vanligt glas.
Marmor – omvandlad kalksten
Marmor bildas när kalksten utsätts för högt tryck och hög temperatur. Kalcitkornen omkristalliseras och skapar en bergart med ett tydligt kristallint utseende.
Ren marmor är ljus, men andra mineral kan ge gröna, rosa, grå eller svarta mönster. Kolmårdsmarmor är ett välkänt svenskt exempel med karakteristisk grön färg.
Så undersöker du en okänd sten
Börja med att rengöra stenen och undersöka en färsk brottyta. En vittrad utsida kan ha en helt annan färg och struktur än materialet inuti.
Titta sedan efter följande:
- Korn: Är mineralkornen stora, små eller osynliga?
- Mönster: Är stenen prickig, bandad, skiktad eller jämn?
- Färg: Vilka färger har själva mineralkornen?
- Hårdhet: Kan stenen repa glas, eller repas den lätt av stål?
- Vikt: Känns den ovanligt tung i förhållande till sin storlek?
- Brott: Klyvs den i skivor eller går den sönder oregelbundet?
Tänk också på att ett löst stenblock inte behöver komma från berggrunden direkt under fyndplatsen. Inlandsisen har transporterat stora mängder sten över Sverige. Därför kan en sten på en strand eller i en grusås ha sitt ursprung många mil bort.
Sveriges geologiska undersökning erbjuder en digital berggrundskarta över Sverige som kan ge ledtrådar om vilka bergarter som förekommer i ett område. Mer information om de tre huvudgrupperna finns även hos Naturhistoriska riksmuseet.