I Sverige finns omkring 790 kända spindelarter. De flesta är små och lever undanskymt, men ett antal arter syns regelbundet i bostäder, trädgårdar, skogar och våtmarker.
Här får du hjälp att känna igen tio vanliga eller särskilt lättidentifierade svenska spindlar. Guiden omfattar både arter som ofta hittas inomhus och spindlar som många möter ute under sommaren.
Det finns ingen säker topplista över Sveriges mest talrika spindlar. Små och svåridentifierade arter rapporteras mer sällan än stora, färgstarka spindlar. När SLU Artdatabanken sammanställde sommarfynd rapporterade mellan 2014 och 2024 hamnade bland annat blomkrabbspindel, korsspindel, getingspindel och kärrspindel högt på listan.
Så känner du igen en spindel
Spindlar har åtta ben och en kropp som är uppdelad i framkropp och bakkropp. De saknar antenner och vingar. Insekter har däremot sex ben och en kropp som består av tre huvuddelar.
Färg är inte alltid tillräckligt för att bestämma en art. Samma spindelart kan förekomma i flera färgvarianter, och honor, hanar och ungdjur kan se olika ut. Titta därför även på:
- kroppens form och storlek
- mönstret på fram- och bakkroppen
- benens längd och placering
- nätets konstruktion
- miljön där spindeln hittades
- hur spindeln rör sig
Vissa närbesläktade arter kan inte skiljas säkert från varandra utan mikroskop. Bildguiden är därför främst avsedd för en första identifiering.
Vanliga svenska spindlar
Större husspindel
Vetenskapligt namn: Eratigena atrica
Större husspindel är en av de största spindlar som regelbundet hittas i svenska byggnader. Den är mörkbrun, har långa ben och ett ljusare mönster på kroppen. Med benen inräknade kan den se betydligt större ut än själva kroppslängden antyder.
Spindeln bygger ett platt nät som övergår i en tratt eller tunnel där den gömmer sig. Nätet kan hittas i källare, garage, förråd, lador och andra mörka utrymmen.
Det är framför allt hanarna som syns springa över golv under sensommaren och hösten när de letar efter honor. Större husspindel kan förväxlas med mindre husspindel, men den senare är mindre och har vanligen kortare ben.
Större dallerspindel
Vetenskapligt namn: Pholcus phalangioides
Större dallerspindel känns igen på sin lilla, avlånga kropp och sina extremt långa och tunna ben. Den sitter ofta upp och ned i ett oregelbundet nät i takhörn, källare, badrum och förråd.
När spindeln känner sig hotad börjar den vibrera kraftigt i nätet. Rörelsen gör kroppen svår att urskilja och har gett gruppen namnet dallerspindlar.
Arten förväxlas ofta med lockespindlar. En lockespindel har dock en kropp som ser ut att bestå av en enda sammanhängande del och bygger inte fångstnät.
Fettspindel
Vetenskapligt namn: Steatoda bipunctata
Fettspindeln har en blank, rundad bakkropp som vanligtvis är brun eller mörkt chokladfärgad. På ryggen finns ofta en ljusare linje och mörka punktliknande fördjupningar.
Arten bygger oregelbundna nät i källare, på vindar, i uthus och bakom föremål som sällan flyttas. Den kan även leva under lös bark och i håligheter i gamla träd.
Fettspindeln tillhör samma familj som svarta änkan och kan på grund av kroppsformen väcka oro. Det är dock en annan och betydligt mindre art som inte betraktas som farlig för människor.
Korsspindel
Vetenskapligt namn: Araneus diadematus
Korsspindeln är en av Sveriges mest välkända spindlar. De ljusa fläckarna på bakkroppen bildar vanligtvis ett tydligt kors, men både färgen och mönstrets styrka varierar. Grundfärgen kan vara brun, orange, grå eller nästan svart.
Arten bygger ett stort, regelbundet hjulnät mellan buskar, staket, träd och byggnader. Honan sitter ofta i nätets mitt eller i ett gömsle i närheten.
Fullvuxna honor syns framför allt under sensommaren och hösten. Korsspindeln kan förväxlas med andra hjulspindlar, men kombinationen av det ljusa korset och det runda nätet är ett starkt kännetecken.
Blomkrabbspindel
Vetenskapligt namn: Misumena vatia
Blomkrabbspindeln har en bred kropp och håller de två främsta benparen utsträckta åt sidorna. Den kan även röra sig i sidled, vilket förklarar liknelsen med en krabba.
Vuxna honor är vanligtvis vita, gula eller ljusgröna och kan långsamt anpassa sin färg efter omgivningen. Hanarna är betydligt mindre och mörkare.
Arten bygger inget fångstnät. I stället sitter den stilla på blommor och väntar på bin, blomflugor och andra pollinerande insekter. Den kan vara förvånansvärt svår att upptäcka när färgen smälter samman med blomman.
Getingspindel
Vetenskapligt namn: Argiope bruennichi
Getingspindelns hona är lätt att känna igen på den gul-, svart- och vitrandiga bakkroppen. Hanen är mycket mindre och saknar honans kraftiga färgteckning.
Honan bygger ett stort hjulnät nära marken i gräsmarker. I nätet finns ofta ett brett, vitt sicksackband, men bandet förekommer inte hos alla individer.
Getingspindeln var tidigare huvudsakligen en centraleuropeisk art. Det första kända svenska fyndet gjordes 1989, och arten finns numera i södra och mellersta Sverige. Trots det getingliknande utseendet är den inte farlig för människor.
Kärrspindel
Vetenskapligt namn: Dolomedes fimbriatus
Kärrspindeln är en stor, mörkbrun spindel med ljusa längsgående ränder längs kroppens sidor. Den förekommer främst vid myrar, kärr, dammar och andra våta miljöer.
Arten jagar utan fångstnät. Genom att placera benen på vattenytan kan den känna vibrationer från möjliga byten. Den kan springa på vattnet och även ta sig ner under ytan.
Kärrspindeln förväxlas ibland med större husspindel. De ljusa sidobanden och fyndplatsen nära vatten är viktiga skillnader.
Presentspindel
Vetenskapligt namn: Pisaura mirabilis
Presentspindeln är en slank, långbent jaktspindel med en utdragen bakkropp. Färgen varierar från ljust gråbrun till mörkt rödbrun. Längs kroppen finns vanligtvis ett ljust eller mörkt längsgående mönster.
Den hittas i gräs, buskar, skogsbryn och fuktiga ängar. Arten använder inte något fångstnät utan jagar aktivt bland vegetationen.
Namnet kommer från hanens parningsbeteende. Han överlämnar ofta ett byte inslaget i silke till honan. Honan bär senare sin äggsäck i käkarna och bygger ett skyddande vårdnät innan ungarna kläcks.
Murzebraspindel
Vetenskapligt namn: Salticus scenicus
Murzebraspindeln, som ofta kallas zebraspindel, är en liten hoppspindel med svarta och vita tvärgående markeringar. De stora framåtriktade ögonen ger den ett särpräglat utseende.
Den bygger inget fångstnät. Spindeln smyger sig i stället nära sitt byte och gör ett kort, riktat hopp. En säkerhetstråd av silke fästs i underlaget innan den hoppar.
Arten ses ofta på solbelysta husväggar, staket, stenar och trädstammar. Flera närbesläktade hoppspindlar har liknande mönster, vilket gör att ett fotografi inte alltid räcker för säker artbestämning.
Kvadratspindel
Vetenskapligt namn: Araneus quadratus
Kvadratspindeln är en stor hjulspindel som kan vara grön, gul, orange, röd eller brun. Det säkraste yttre kännetecknet är fyra ljusa fläckar som sitter i en fyrkant på bakkroppen.
Arten bygger sitt nät förhållandevis nära marken i hög vegetation, på ängar och i fuktiga gräsmarker. Den fullvuxna honan kan få en mycket stor och rund bakkropp under sensommaren.
Kvadratspindeln kan vid en snabb blick misstas för korsspindel. Korsspindelns ljusa fläckar bildar dock ett kors, medan kvadratspindeln har fyra tydliga huvudfläckar.
Är svenska spindlar farliga?
De spindelarter som normalt förekommer i Sverige betraktas inte som farliga för människor. Spindlar använder huvudsakligen sitt gift för att övermanna små bytesdjur, och bett på människor är ovanliga.
En spindel försöker vanligen fly eller gömma sig. Bett kan inträffa om den kläms mot huden eller hanteras hårdhänt. Några arter kan orsaka övergående lokal smärta, rodnad eller svullnad, men allvarliga reaktioner är mycket sällsynta.
Varför kommer stora spindlar in på hösten?
En stor spindel som plötsligt springer över golvet har inte nödvändigtvis flyttat in för att undkomma kylan. Hos större husspindel blir hanarna mer rörliga under sensommaren och hösten när de söker efter honor.
Källare, garage och förråd erbjuder samtidigt mörka och skyddade miljöer med tillgång till insekter. Spindlarna hjälper därför till att fånga bland annat flugor, myggor och andra småkryp.
Vill du flytta en spindel kan du placera ett glas över den, skjuta in ett styvt papper under glaset och bära den till en skyddad plats. Arter som är anpassade till inomhusmiljö bör inte sättas ut mitt i sträng vinterkyla.
Så fotograferar du en spindel för artbestämning
Ta gärna flera skarpa bilder i naturligt ljus. Fotografera spindeln rakt ovanifrån, från sidan och så nära att mönstret på kroppen syns. Ta också en bild av nätet och miljön där den hittades.
Ange fyndplats och datum när du ber om hjälp med identifieringen. Uppgifterna kan vara avgörande eftersom spindelarter har olika utbredning och är aktiva under olika delar av året.
Fynd kan jämföras med material i Artfakta, där det även finns bildsökning och artnycklar. Observationer kan rapporteras till Artportalen.
Uppgiften om omkring 790 svenska arter kommer från SLU Artdatabankens sammanställning över spindeldjur. Urvalet av vanliga sommararter stöds även av SLU sammanställning Sommaren: bästa tiden för spindelsafari. Information om getingspindelns spridning finns hos Naturhistoriska riksmuseet.