Social isolering påverkade både alkoholkonsumtionen och aktiviteten i en specifik hjärnkrets hos möss. Effekten skilde sig dock tydligt mellan könen: isolerade hanmöss drack mer alkohol, medan isolerade honmöss i stället minskade sitt intag.
Resultaten kan ge nya ledtrådar till varför sociala förhållanden påverkar risken för alkoholproblem. Forskarna betonar samtidigt att studien är preklinisk och inte visar att ensamhet automatiskt leder till ökad alkoholkonsumtion hos människor.
Samma isolering gav motsatta effekter
I försöken jämförde forskarna möss som levde tillsammans med andra möss med djur som hölls socialt isolerade. Hos hanmössen ledde isoleringen till ett ökat alkoholintag. Hos honorna sågs motsatt resultat.
Skillnaden återspeglades även i hjärnans nervceller. Forskarna undersökte särskilt förbindelsen mellan den basolaterala delen av amygdala och mediala prefrontala cortex.
Amygdala är bland annat inblandad i bearbetningen av känslor, hot och belöningar. Prefrontala cortex deltar i beslutsfattande, impulskontroll och värdering av olika handlingsalternativ.
Hos isolerade hanmöss blev nervcellerna i denna hjärnkrets mer lättretliga. Hos honorna minskade nervcellernas retbarhet. Förändringarna följde alltså samma mönster som djurens alkoholkonsumtion.
Hjärnaktiviteten kunde förutsäga drickandet
Med hjälp av kalciumavbildning kunde forskarna följa aktiviteten i enskilda nervceller när mössen drack. Aktiviteten i förbindelsen mellan amygdala och prefrontala cortex både registrerade och kunde förutsäga alkoholintaget.
Forskarna gick därefter vidare med hanmöss för att undersöka om hjärnkretsen faktiskt bidrog till det ökade drickandet.
Genom optogenetik kunde de aktivera eller hämma utvalda nervceller med ljus. När kretsen aktiverades ökade mössens alkoholintag. Aktiveringen förändrade även hur nervceller i prefrontala cortex reagerade på alkohol och skapade ett aktivitetsmönster som liknade det som uppstod efter social isolering.
När forskarna i stället hämmade samma nervbana minskade alkoholdrickandet hos de isolerade hanmössen. Resultaten pekar därmed på ett orsakssamband i djurmodellen, inte enbart en samvariation mellan isolering och alkoholintag.
Social isolering är inte samma sak som ensamhet
I vardagligt språk används ensamhet och social isolering ofta som synonymer, men vetenskapligt är de inte identiska. Social isolering beskriver brist på social kontakt, medan ensamhet är en subjektiv känsla som människor kan uppleva även när andra finns i närheten.
Det går därför inte att direkt överföra resultaten från isolerade möss till människor. Människors alkoholkonsumtion påverkas dessutom av många faktorer, exempelvis psykisk hälsa, livssituation, genetiska förutsättningar, alkoholens tillgänglighet och sociala normer.
Studien har publicerats som en preprint på bioRxiv, vilket betyder att resultaten ännu inte har genomgått den fullständiga vetenskapliga sakkunniggranskning som krävs för en tidskriftspublicering.
Om resultaten kan bekräftas kan den identifierade hjärnkretsen bli viktig för fortsatt forskning om social stress och alkoholberoende. De tydliga könsskillnaderna visar också varför framtida studier behöver inkludera både hanar och honor innan möjliga behandlingar kan diskuteras.
Publikationsuppgifter
Social isolering aktiverar projektioner mellan amygdala och den mediala prefrontala cortexen för att öka alkoholkonsumtionen hos hanmöss, Nature Neuroscience (2026). DOI: 10.1038/s41593-026-02413-x