·

Snö och moln kan bromsa Östantarktis isförlust i långtidssimulering

Redaktör:

AI-illustration av en antarktisk isplatå med snö och moln.

Mer snö och förändrad molnighet kan göra Östantarktis inland mer motståndskraftigt mot långvarig uppvärmning än vissa tidigare modeller har visat. Det är resultatet av en ny simuleringsstudie. Samtidigt förlorar Västantarktis stora mängder is i samma modell, och även delar av Östantarktis drar sig tillbaka.

Klimat och inlandsisar fick påverka varandra

Kyung-Sook Yun och Axel Timmermann vid IBS Center for Climate Physics i Sydkorea använde en kopplad modell för atmosfär, hav och inlandsisar. Simuleringarna löpte över 100 000 år med olika förhöjda koldioxidhalter. Studien publicerades i Nature Climate Change den 30 oktober.

Det långa tidsperspektivet är avgörande för tolkningen. Beräkningarna undersöker hur systemet svarar på ihållande uppvärmning under mycket lång tid. De ger inte en prognos för isens tillstånd år 2100, och temperaturerna i försöken ska inte läsas som exakta universella gränsvärden.

Fukttransporten gynnade snöackumulation

I simuleringarna förde en varmare och fuktigare atmosfär mer nederbörd till Antarktis. Förändrade västvindar bidrog till transporten mot kontinenten. Över den högt belägna östra inlandsisen föll mycket av tillskottet som snö, vilket motverkade en del av massförlusten.

Större molnighet minskade samtidigt solinstrålningen vid isytan. När dessa atmosfäriska återkopplingar ingick blev den långsiktiga isförlusten mindre än i jämförelser där motsvarande förändringar utelämnades. Resultatet illustrerar varför temperatur ensam inte beskriver hela isens massbalans.

Regionala förluster kvarstår

Den havsbaserade västantarktiska inlandsisen var betydligt känsligare. Ihållande uppvärmning över ungefär två grader jämfört med förindustriell nivå gav omfattande förluster på mycket lång sikt i modellen. Östantarktis landbaserade delar stod emot bättre även under mycket stark uppvärmning. Skillnaden gäller regionernas svar i just dessa experiment.

Modellen har relativt grov upplösning och förenklar vissa processer, bland annat samspelet mellan havet och utrymmen under ishyllor. Forskarna efterlyser mer detaljerade simuleringar. Studien ger en möjlig stabiliserande mekanism att undersöka vidare, samtidigt som den visar att betydande isförlust och havsnivåhöjning kvarstår som följder av uppvärmningen.

Källor

Originalstudien i Nature Climate Change · Institute for Basic Sciences presentation, återgiven av Phys.org

Bild: AI-genererad illustration för Vetenskapsnytt.se. Bilden visar inte studiens faktiska försöksuppställning eller mätdata.

Fler forskningsnyheter från Vetenskapsnytt.

Faktakollat av Daniel Berglund ·

Fortsätt utforska