Satelliter visar människans avtryck i jordens vattenlager

Redaktör:

Jordbruksfält med en vattenspridare, fotograferade ovanifrån.

Grundvattenuttag, dammar och jordbruk lämnar spår som går att urskilja från rymden. En analys av drygt två decenniers gravitationsmätningar har identifierat 40 områden där förändringar i vattenlagren tydligt hänger samman med mänsklig aktivitet.

NASA presenterar resultaten i en genomgång den 20 oktober. Studien bakom kartläggningen publicerades i september i tidskriften PNAS. Den gäller hur mycket vatten som lagras på och under kontinenterna, från markfukt och grundvatten till sjöar och andra vattenmagasin.

Två satelliter känner av förändrad massa

Underlaget kommer från satellitmissionerna GRACE och GRACE Follow-On. När vatten flyttas eller försvinner ändras fördelningen av massa, vilket påverkar jordens gravitationsfält mycket svagt. Två satelliter som följer varandra kan registrera effekten genom små förändringar i avståndet mellan dem.

Det betyder inte att satelliterna fotograferar en grundvattenreservoar. Forskarna räknar i stället fram förändringar i vattenlagring ur gravitationsmätningarna och behöver sedan undersöka vilka processer som kan förklara dem.

I den nya analysen kombinerades mätningar från april 2002 till november 2025. Genom att utnyttja många års observationer kunde gruppen få fem till tio gånger bättre rumslig detalj än i tidigare analyser. Priset var mindre information om förändringar från månad till månad.

Bevattning och dammar ger olika avtryck

Forskarna jämförde de förfinade trenderna med uppgifter om klimat, markanvändning och vattenhantering. Grundvattenbaserad bevattning var starkt förknippad med minskande vattenlager i bland annat norra Indien och delar av Nordamerika.

Men mänsklig påverkan gav inte bara förluster. Fyllning av reservoarer och vissa förändringar i jordbruket sammanföll med ökande vattenlager. Därför går resultaten inte att sammanfatta som att alla odlade områden blir torrare.

Studien identifierade mänskliga avtryck på varje icke-polär kontinent utom Australien. Det innebär att analysen inte fann motsvarande tydliga statistiska samband där, inte att mänsklig vattenanvändning skulle sakna betydelse.

En skarpare karta, med tydliga begränsningar

Metoden är främst ett sätt att följa långsiktiga regionala förändringar. Den ger inte besked om vattennivån i en viss brunn och kan inte ensam avgöra tillgången till dricksvatten på en enskild plats.

Forskarnas nästa steg är bland annat att kombinera den rumsligt mer detaljerade bilden med vanliga månatliga produkter. Då kan det bli lättare att följa hur lokala trender förändras efter torka eller nya beslut om vattenhantering.

Det är också viktigt att skilja mellan ett förändrat vattenlager och orsaken bakom förändringen. I den här studien vägs satellitmätningar samman med andra uppgifter för att skilja mänskliga bidrag från klimatets variationer. Fler nyheter om vatten, klimat och miljöövervakning finns i vår sektion om jorden.

Källor

Bild: Bevattning på jordbruksmark. Illustrationsbild utan koppling till någon enskild region i studien. Foto: Bernd Dittrich / Unsplash.

Faktakollat av Daniel Berglund ·

Fortsätt utforska