Att hålla människor vid liv på Mars handlar om betydligt mer än syre, vatten, mat och strålskydd. Om människor ska tillbringa månader eller år långt från jorden måste själva bostaden också utformas så att besättningen klarar den psykiska och sociala belastningen.
Forskare vid MIT och University of Colorado Boulder har nu utvecklat ett verktyg som visar hur olika delar av en rymdbostads design kan påverka människors psykiska, emotionella och sociala välbefinnande.
Forskarna identifierade bland annat samband mellan belysning, planlösning, privata utrymmen och möjligheten att förändra bostaden och faktorer som sömn, stress, social isolering, hemlängtan och sammanhållningen inom besättningen.
Marsresor förändrar kraven på rymdbostäder
Tidiga rymdfarkoster byggdes framför allt för att hålla astronauterna vid liv under relativt korta uppdrag.
Framtida expeditioner blir annorlunda.
En besättning på väg till Mars kan behöva leva tillsammans i ett begränsat utrymme under mycket lång tid. Avståndet till jorden innebär dessutom begränsad kontakt med familj och vänner och sämre möjligheter att snabbt få tillgång till exempelvis medicinsk hjälp eller nya resurser.
Enligt MIT-forskaren Mich Lin behöver fokus därför flyttas från att enbart hålla astronauterna säkra till att skapa miljöer där människor även kan vara friska, produktiva och trivas under långa uppdrag.
Forskarna kartlade 14 psykologiska faktorer
Forskargruppen började med att identifiera känslor och upplevelser som kan vara särskilt betydelsefulla för människor som lever i isolerade och extrema miljöer.
Totalt valdes 14 centrala faktorer ut.
Bland dem finns:
- ångest,
- självständighet och autonomi,
- hemlängtan och nostalgi,
- nyfikenhet,
- trötthet,
- känslan av samhörighet med andra.
Därefter genomförde forskarna en omfattande genomgång av vetenskaplig litteratur om hur extrema boendemiljöer påverkar människors beteende och välbefinnande.
Belysningen påverkar mer än hur bra astronauterna ser
Ett exempel är belysningen.
Tidigare forskning från bland annat NASA har undersökt hur ljus påverkar sömn, dygnsrytm och produktivitet.
I en miljö där naturliga signaler från jordens dag- och nattcykel saknas blir belysningen därför en del av bostadens hälsosystem.
Det handlar inte bara om att installera tillräckligt starka lampor. Ljuset kan användas för att hjälpa astronauterna att behålla en fungerande dygnsrytm och därmed förbättra både sömn och prestation.
Planlösningen kan påverka vänskap och sammanhållning
Även hur astronauterna rör sig genom bostaden kan spela roll.
Forskarna pekar på tidigare resultat som visar att gångvägar, trappor och entréer kan bidra till hur vänskap och social sammanhållning utvecklas.
Det innebär att arkitekturen potentiellt kan användas för att skapa naturliga möten mellan besättningsmedlemmarna.
En rymdbostad där alla kan ta sig mellan sina privata arbets- och sovutrymmen utan att någonsin möta någon annan kan exempelvis fungera annorlunda socialt än en bostad där vissa gemensamma områden naturligt passeras under dagen.
Samtidigt måste astronauterna kunna vara ensamma
Men mer social kontakt är inte automatiskt bättre.
Forskarna lyfter även fram privatliv som en viktig designfaktor.
Människor som lever tillsammans i ett begränsat utrymme under mycket lång tid behöver kunna dra sig undan från gruppen. Samtidigt måste bostaden skapa tillräckliga möjligheter till social kontakt för att minska isolering och bygga sammanhållning.
Framtidens rymdarkitekter måste därför balansera två till synes motsatta behov: gemenskap och avskildhet.
Föränderlig inredning kan minska hemlängtan
Ett annat intressant samband gäller hemlängtan.
Forskarna kopplar hemlängtan och nostalgi till något som kallas place attachment – människans emotionella anknytning till en plats.
En bostad som går att förändra och personanpassa kan göra det lättare för astronauterna att skapa en känsla av att platsen faktiskt är deras hem.
Forskarna pekar därför ut reconfigurability, alltså möjligheten att konfigurera om bostaden, som en potentiellt viktig egenskap.
Det skulle exempelvis kunna innebära att vissa delar av miljön förändras efter astronauternas behov i stället för att varje rum ser exakt likadant ut under ett flera år långt uppdrag.
NASA:s riskkartor blev inspirationen
Forskarna organiserade sambanden med hjälp av en metod som redan används inom NASA.
NASA använder så kallade directed acyclic graphs, DAG, för att kartlägga hur olika risker under ett rymduppdrag hänger samman.
Exempelvis kan ett stort avstånd från jorden påverka tillgången till resurser, vilket i nästa steg kan påverka astronauternas sömn, kognitiva funktion och fysiska hälsa.
MIT-teamet använde samma grundidé, men applicerade den på sambandet mellan bostadens design och människans beteende och känslor.
HECIA visar sambanden
Resultatet blev det interaktiva verktyget Human-Environment Connection and Interaction Atlas, HECIA.
I verktyget kan en rymdarkitekt börja från två håll.
Antingen väljer designern en viss egenskap hos uppdraget eller bostaden och ser vilka konsekvenser den kan få.
Eller så börjar man med ett problem.
Om målet exempelvis är att minska social isolering kan verktyget visa vilka delar av bostadens design som tidigare forskning kopplat till social kontakt.
Om problemet i stället är hemlängtan kan HECIA leda designern vidare till faktorer som privatliv, emotionell anknytning till bostaden och möjligheten att förändra miljön.
Ingen universallösning för en Marsbas
Forskarna betonar samtidigt att HECIA inte fungerar som en manual där det finns en perfekt planlösning för alla framtida rymdbostäder.
Ett habitat på månen kan ha helt andra begränsningar än en farkost på väg till Mars.
Besättningens storlek, uppdragets längd, tillgängligt utrymme och avståndet från jorden påverkar vilka lösningar som är möjliga.
Verktyget ska i stället hjälpa ingenjörer och arkitekter att upptäcka samband som annars lätt förbises under konstruktionsarbetet.
Kan även användas på jorden
Forskarna ser dessutom användningsområden långt utanför rymdfarten.
Liknande psykologiska utmaningar finns i andra isolerade och extrema miljöer, exempelvis:
- ubåtar,
- oljeplattformar,
- polarexpeditioner,
- flyktingläger,
- områden påverkade av krig eller katastrofer.
Kunskapen om hur den byggda miljön påverkar människor kan därför användas även för att förbättra bostäder och arbetsplatser under extrema förhållanden på jorden.
En Marsbas måste vara mer än en överlevnadsbunker
När människor börjar genomföra längre expeditioner till månen och Mars räcker det alltså inte att konstruera en lufttät behållare med fungerande livsuppehållande system.
Besättningen ska kanske bo där under flera år.
Det innebär att arkitekturen behöver ta hänsyn till sådant som tidigare kunde betraktas som sekundärt: möjligheten att vara ensam, naturliga sociala möten, variation i miljön, belysning, personlig anknytning och känslan av att faktiskt ha ett hem.
MIT-forskarnas arbete visar därmed hur psykologi kan bli en lika konkret del av framtidens rymdarkitektur som syresystem, strålskydd och konstruktion.
För en besättning miljontals kilometer från jorden kan skillnaden mellan en plats där människor bara kan överleva och en plats där de faktiskt kan leva i slutändan bli avgörande för om uppdraget lyckas.
Studien “Interactive causal diagram of habitat design impacts on behavioral health and performance in extreme environments” publicerades den 12 augusti 2026 i npj Microgravity.