·

Varför blir det en ring runt månen? Halo och iskristaller

Redaktör:

AI-genererad konstnärlig illustration av en måne med en ljusring över ett nattlandskap.

Text: AI-framställd redaktionell förklaring med källor. Utvald bild: AI-genererad konstnärlig illustration, Vetenskapsnytt.se. Bilden är inte en uppmätt avbildning av en halo.

En ljus ring runt månen kan få natthimlen att se nästan overklig ut. En stor ring är ofta en 22-gradershalo, som uppstår när månljus bryts i små iskristaller i atmosfären. En mindre krans tätt kring månen kan i stället vara en korona. Ringens storlek och utseende hjälper dig att skilja fenomenen åt.

Ljuset tar en omväg genom isen

I moln kan det finnas mängder av små iskristaller med regelbundna, plana ytor. Kristallerna fungerar ungefär som prismor: när ljus passerar från luften in i isen och sedan ut igen ändras dess riktning.

Halofenomen är ett samlingsnamn för flera ljusmönster. Vissa ser ut som ringar, andra som bågar, pelare eller ljusa fläckar. Kristallernas form och orientering avgör vilka ljusvägar som blir möjliga och vilket mönster som når betraktaren.

En diffus hinna kring månen är därför inte automatiskt en tydlig halo. De regelbundna mönstren kräver också tillräckligt välformade kristaller. Ojämna eller trasiga kristaller kan i stället sprida ljuset mindre ordnat.

Vad betyder 22 grader?

Den vanliga stora ringen uppstår i sexsidiga iskristaller med många olika orienteringar. För den ljusväg som bildar ringen finns en minsta avlänkning på ungefär 22 grader. Nära den vinkeln samlas fler strålar, vilket gör ringens inre kant tydlig. SMHI beskriver både geometrin och hur fenomenet syns kring fullmånen.

Talet anger vinkelavståndet från månen till ringen, alltså ringens vinkelradie. Det anger varken temperaturen eller molnets höjd. Ringen är betydligt större än själva månskivan, med ett stort område av himlen mellan månen och den ljusa kanten.

Olika färger bryts något olika. En rödaktig ton kan synas på insidan, medan utsidan ofta är mer diffus. Hela cirkeln behöver inte framträda: molnens och kristallernas fördelning kan göra att bara fragment syns.

Is i höga moln kräver ingen vinter vid marken

En månhalo syns ofta när tunna, höga moln breder ut sig över himlen. Cirrostratus, eller slöjmoln, är ett typiskt exempel. I vår guide till olika molntyper kan du jämföra molnslöjan med andra moln.

Temperaturen där uppe kan vara låg även när marken är varm. Iskristaller i höga moln kan därför ge halofenomen utan att det är frost där du står. Under kallt vinterväder kan samma slags optik också uppstå i kristaller som svävar nära marken.

En ljus måne gör ringen lättare att upptäcka. Halon bildas i jordens atmosfär, inte på månen. Även intrycket att månen är större vid horisonten är en separat fråga, med en annan förklaring.

Den mindre kransen är något annat

Ibland ligger färgerna mycket närmare månskivan och bildar en liten krans. Då kan det röra sig om en korona, även kallad kransfenomen.

Här är det ljusets vågegenskaper som ger mönstret. När ljus sprids kring små droppar eller andra små partiklar uppstår diffraktion och interferens. Även små iskristaller kan bidra. SMHI skiljer därför korona från halo, som bildas genom andra ljusvägar.

Kransens utbredning beror på partiklarnas storlek. Mindre droppar kan ge större ringar, och kransen kan ändra form när olika molnpartier passerar framför månen. Blåaktiga toner kan synas närmast mitten och rödaktiga längre ut. Storlek, färgordning och förändring ger tillsammans bättre ledtrådar än enbart förekomsten av en ring.

Brittiska Met Office beskriver samma skillnad mellan halo och korona. Ett fotografi med en liten färgad krans bör alltså inte automatiskt kallas en 22-gradershalo.

Betyder ringen att det snart kommer regn?

Den gamla kopplingen mellan månhalo och nederbörd har en meteorologisk bakgrund. Höga moln kan vara en del av en väderutveckling där mer omfattande molnighet följer efter. NOAA:s National Weather Service beskriver sambandet och dess begränsningar.

Ringen ensam räcker ändå inte som prognos. Slöjmoln kan passera utan att regn eller snö når platsen där du befinner dig. Halon visar framför allt att lämpliga iskristaller finns längs ljusets väg.

Det är mer informativt att följa hur molnen utvecklas: om de breder ut sig, blir tjockare eller följs av andra molnskikt. För nästa dags planering behöver observationen kompletteras med en lokal väderprognos. Någon säker tidsgräns till regn går inte att läsa av i ringens form.

Titta efter storlek och förändring

Nästa gång du ser en ring kring månen kan du notera om den ligger långt från månskivan eller tätt intill, om den är sammanhängande och om den förändras när molnen rör sig. Ett fotografi och en anteckning om tid och plats gör det lättare att jämföra senare.

Kameran kan fånga detaljer som var svåra att urskilja, men ljusstyrka och färger påverkas också av inställningarna. Beskriv därför vad du faktiskt såg och var försiktig med att bestämma fenomenet enbart från ett kraftigt bearbetat foto.

Ljus möter också iskristaller nere på marken. Läs om varför snö glittrar i solen för att jämföra spegelreflexer med den ljusbrytning som skapar en halo.

Källor och vidare läsning

SMHI: 22°-halo

SMHI: Halofenomen

SMHI: Kransar kring månen och solen

Met Office: Optical effects – nature’s light show

NOAA/National Weather Service: 22° Halo

Artikeln ingår i Vetenskapen bakom, där vi förklarar vardagens fenomen och forskningens metoder.

Faktakollat av Daniel Berglund ·

Fortsätt utforska