Astronomer spårar radiosignaler till exoplaneten Beta Pictoris b

Redaktionell illustration av gasjätten Beta Pictoris b med ljus vid polerna och en avlägsen stjärna

Forskare uppger att de har lokaliserat återkommande radioutbrott till exoplaneten Beta Pictoris b, cirka 64 ljusår från jorden. Signalerna kan komma från norrskensliknande aktivitet kring ett starkt magnetfält. Resultatet är publicerat som ett förhandsmanuskript och behöver granskas vidare.

Magnetfält styr laddade partiklar kring planeter och kan påverka deras atmosfärer. I vårt solsystem ger samma typ av samspel mellan partiklar och magnetfält upphov till norrsken och radiostrålning. Att mäta motsvarande fenomen kring planeter vid andra stjärnor är svårt eftersom deras stjärnor också avger strålning.

Forskargruppen använde radioteleskopet MeerKAT i Sydafrika för att studera systemet kring stjärnan Beta Pictoris. I sitt manuskript på arXiv rapporterar de snabba, återkommande utbrott som var starkt cirkulärt polariserade, tillsammans med mer ihållande radiostrålning vid frekvenser mellan 0,85 och 3,5 gigahertz.

Hur kunde forskarna skilja planeten från stjärnan?

Den avgörande frågan var varifrån radiosignalen kom. Tidigare radiodetektioner från andra planetsystem har inte entydigt kunnat knytas till en planet i stället för dess moderstjärna. Gruppen jämförde radioobservationerna med noggranna positioner för avlägsna kvasarer, som fungerade som fasta referenspunkter på himlen. Signalens position stämde då bättre med planeten Beta Pictoris b.

Forskarna tolkar utbrotten som så kallad elektronsyklotronmaserstrålning. Den processen uppstår när laddade elektroner rör sig i ett magnetfält och kan ge en ledtråd om fältets styrka. Utifrån signalernas högsta frekvens uppskattar de ett fält på minst omkring 1,25 kilogauss där strålningen bildas. Det är en indirekt slutsats beroende av tolkningen av strålningens ursprung, inte en mätsond på planetens yta.

Enligt Phys.orgs genomgång skulle det i så fall vara första gången radiostrålning entydigt har lokaliserats till själva planeten i ett system utanför solsystemet. Betoningen ligger på lokaliseringen. En radiokälla i ett planetsystem har tidigare inte räckt för att avgöra om planeten eller stjärnan sände ut strålningen.

Ett förhandsresultat om planetens magnetfält

Arbetet lades ut på arXiv den 15 september 2026. Ett förhandsmanuskript har ännu inte genomgått den vetenskapliga tidskriftens ordinarie sakkunniggranskning. Oberoende analyser och nya observationer blir därför viktiga innan resultatet kan betraktas som fastslaget. Radiosignalerna är inte tecken på tekniska sändare eller utomjordiskt liv; forskarnas föreslagna förklaring är en naturlig magnetisk process.

Om tolkningen håller får astronomer en ny metod för att undersöka magnetfält på avlägsna gasjättar. Sådana mätningar kan hjälpa till att pröva modeller av hur unga, stora planeter fungerar inuti och hur de samspelar med sina stjärnor.

Läs vår förklaring av vad en exoplanet är, fler nyheter om rymden och vår guide till att tolka studier.

Källunderlag: Forskarnas förhandsmanuskript på arXiv och Phys.orgs forskningsrapportering. Bild: AI-genererad redaktionell illustration, inte ett fotografi av exoplaneten.