PFAS, ofta kallade ”evighetskemikalier”, är notoriskt svåra att få bort från miljön. Deras extrema kemiska stabilitet innebär att de kan finnas kvar i vatten och i människokroppen i årtionden, vilket utgör ett stort globalt miljöproblem. Nu har forskare gjort en viktig upptäckt som kan förändra hur vi hanterar problemet.
I en ny studie har forskarna funnit att PFAS kan brytas ned med hjälp av intensivt ljus, utan tillsats av kemikalier. Men det verkliga genombrottet ligger i hur detta sker. Studien visar att väte-radikaler – mycket reaktiva ämnen som bildas av vatten under UV-ljus – spelar en central roll i processen. Resultaten har publicerats i tidskriften Environmental Science & Technology.
Detta är betydelsefullt eftersom det ifrågasätter tidigare antaganden. Tidigare forskning pekade främst på andra reaktiva ämnen som de viktigaste drivkrafterna för nedbrytningen av PFAS. Genom att identifiera väte-radikaler som huvudaktörer ger studien en tydligare förståelse av den underliggande mekanismen.
Varför är det viktigt? För att kunskap om vad som faktiskt driver reaktionen gör det mycket enklare att utforma bättre reningstekniker.
Väteradikaler är extremt reaktiva och kan attackera PFAS-molekyler, gradvis avskilja fluoratomer och bryta ner molekylerna till mindre, mindre långlivade föreningar. Studien visar också att denna process är mest effektiv under högenergiskt UV-ljus, särskilt vid våglängder under 300 nanometer.
Enligt docent Zongsu Wei från Aarhus universitet, som ledde forskningen, är denna insikt ett viktigt steg framåt. ”Vi vet att PFAS är extremt stabila på grund av de starka kol-fluorbindningarna, och att bryta dessa bindningar är den största utmaningen. Genom att identifiera väte-radikaler som den dominerande drivkraften har vi nu en tydligare riktning för hur vi kan utforma mer effektiva och hållbara tekniker för att faktiskt förstöra dessa kemikalier, snarare än att bara ta bort dem”, säger han.
Wei betonar att de flesta nuvarande lösningarna endast flyttar PFAS från en plats till en annan. ”I dag kan många tekniker filtrera bort PFAS ur vatten, men de eliminerar dem inte. Det verkliga målet är nedbrytning: att bryta ner molekylerna helt. Att förstå mekanismen är avgörande om vi vill uppnå det på ett miljövänligt och skalbart sätt.”
Resultaten löser inte PFAS-problemet över en natt. Processen är fortfarande relativt långsam, och vissa mellanprodukter kan bildas längs vägen. Men genom att identifiera den verkliga drivkraften bakom reaktionen bidrar forskningen med en avgörande pusselbit.
Kort sagt visar studien att även de mest svårnedbrytbara föroreningarna kan vara sårbara om vi förstår kemin tillräckligt väl för att kunna angripa dem effektivt.
Publikationsuppgifter
Lu Bai et al, Mechanistic Insights into Per- and Polyfluoroalkyl Substance (PFAS) Photolysis under Intensified Simulated Solar Light, Environmental Science & Technology (2026). DOI: 10.1021/acs.est.5c16178
