Sociala medier beskrivs ofta som en plats där falsk information och opålitliga nyhetskällor dominerar användarnas flöden. Men en ny studie ger en mer nyanserad bild.
Forskarna bakom studien fann att de allra flesta användare bara exponeras för opålitliga nyhetskällor i mycket begränsad omfattning. Samtidigt visade resultaten att en liten grupp användare står för en oproportionerligt stor del av exponeringen, vilket innebär att problemet är betydligt mer koncentrerat än vad den allmänna debatten ofta ger sken av.
Miljontals inlägg analyserades
Forskarna analyserade stora mängder data från sociala medier för att undersöka hur ofta användare faktiskt möter innehåll från källor som klassificerats som opålitliga.
I stället för att bara mäta hur mycket felaktig information som publiceras fokuserade studien på hur stor del av användarnas faktiska nyhetsflöden som består av sådant innehåll.
Resultaten visade att exponeringen generellt är låg. För de flesta användare utgör opålitliga nyhetskällor endast en mycket liten andel av det innehåll de ser under en vanlig dag. Samtidigt finns en mindre grupp användare vars flöden innehåller betydligt större mängder av den här typen av material.
En liten grupp står för merparten av exponeringen
En av studiens viktigaste slutsatser är att exponeringen inte är jämnt fördelad.
Forskarna beskriver ett mönster där en relativt liten andel användare återkommande möter innehåll från opålitliga källor, medan majoriteten nästan aldrig gör det.
Det innebär att den genomsnittliga användaren inte nödvändigtvis lever i ett informationsflöde dominerat av desinformation. Däremot kan vissa användare, beroende på vilka konton de följer och hur de använder plattformarna, få ett betydligt större inflöde av tvivelaktigt innehåll.
Algoritmer är inte hela förklaringen
Studien pekar på att användarnas egna val spelar en viktig roll.
Tidigare forskning har visat att människors beteenden – vilka konton de följer, vilka inlägg de engagerar sig i och vad de delar vidare – har stor betydelse för hur information sprids på sociala medier. Algoritmer påverkar visserligen vad som visas, men forskarna menar att användarnas egna preferenser också bidrar till att forma informationsflödet.
Viktiga konsekvenser för arbetet mot desinformation
Resultaten kan få betydelse för hur myndigheter, forskare och plattformar arbetar med att minska spridningen av felaktig information.
Om merparten av exponeringen sker hos en begränsad grupp användare kan riktade åtgärder vara mer effektiva än breda insatser som påverkar alla användare oavsett deras faktiska informationsflöde.
Forskarna menar därför att framtida strategier bör fokusera på hur människor hittar och delar innehåll, snarare än att utgå från att hela befolkningen exponeras för stora mängder opålitliga nyheter.
Balanserar bilden av sociala medier
Studien innebär inte att desinformation saknar betydelse eller att problemet är löst.
Tvärtom kan även begränsad exponering få stor påverkan om innehållet når rätt målgrupper eller delas vidare i stor omfattning. Men resultaten visar att den allmänna bilden av sociala medier som ett flöde där de flesta ständigt möter falska nyheter inte stämmer särskilt väl med de data som forskarna analyserat.
Det understryker också vikten av att skilja mellan hur mycket opålitligt innehåll som publiceras och hur mycket människor faktiskt exponeras för – två mått som inte alltid utvecklas på samma sätt.
Mer forskning behövs
Forskarna hoppas att resultaten ska bidra till en mer träffsäker diskussion om desinformation på nätet.
I takt med att sociala medier fortsätter att vara en viktig källa till nyheter blir det allt viktigare att förstå vilka användare som faktiskt exponeras för opålitligt innehåll och varför. Den kunskapen kan ligga till grund för effektivare insatser mot desinformation, samtidigt som man undviker att överdriva hur vanligt problemet är för den genomsnittliga användaren.
Publikationsuppgifter
Olivier Bergeron-Boutin m.fl., Otillförlitliga källor på Facebook och Instagram år 2020: Koncentrerad exponering men inga effekter på attityder, Science Advances (2026). DOI: 10.1126/sciadv.adz6502
