Att äta ohälsosam mat tidigt i livet leder till bestående förändringar i hjärnan och matvanor, men tarmbakterier kan hjälpa till att återställa hälsosamma matvanor, visar en ny forskningsstudie från University College Cork (UCC).
En kost med högt fett- och sockerinnehåll under de tidiga åren kan orsaka bestående förändringar i hur hjärnan reglerar ätandet, även när den ohälsosamma kosten upphör och kroppsvikten normaliseras, har forskare vid APC Microbiome, ett ledande forskningsinstitut vid UCC, upptäckt.
Dagens barn växer upp i en matmiljö som är mättad med fett- och sockerrika alternativ som är lättillgängliga och kraftigt marknadsförda. Från födelsedagsfester och skolkalas till idrottsevenemang och till och med som belöning för gott uppförande har dessa livsmedel blivit en rutinmässig del av barndomen.
Denna nya forskning belyser den långsiktiga effekten av denna tidiga exponering och visar att frekvent konsumtion av energirika, näringsfattiga livsmedel under barndomen kan forma preferenser och etablera ohälsosamma matvanor som kvarstår långt in i vuxen ålder.
Studien, som publiceras idag i Nature Communications, visar också att mikrobiota-riktade interventioner, inklusive en specifik stam av nyttiga tarmbakterier (Bifidobacterium longum APC1472) eller prebiotiska fibrer (fruktooligosackarider (FOS) och galaktooligosackarider (GOS), som finns naturligt i livsmedel som lök, vitlök, purjolök, sparris och bananer, och som finns i många berikade livsmedel och prebiotiska kosttillskott), kan bidra till att förebygga dessa effekter när de administreras under hela livet.
Forskarna fann att exponering för en fett- och sockerrik kost under tidig ålder i en preklinisk musmodell ledde till bestående förändringar i ätbeteendet i vuxen ålder. Dessa beteendeförändringar var kopplade till bestående störningar i vuxnas hypotalamus, en viktig hjärnregion som är involverad i aptitkontroll och energibalans.
Vad vi äter tidigt i livet är viktigt
”Våra resultat visar att vad vi äter tidigt i livet verkligen spelar roll”, säger Dr Cristina Cuesta-Martí, studiens försteförfattare. ”Tidig exponering för kosten kan lämna dolda, långsiktiga effekter på ätbeteendet som inte är omedelbart synliga enbart genom vikten.”
Studien visade att ohälsosam kost tidigt i livet störde hjärnbanorna som är involverade i ätbeteendet, med effekter som varade in i vuxen ålder, vilket tyder på en ökad risk för fetma senare i livet.
Det är viktigt att notera att inriktning på tarmfloran hjälpte till att motverka dessa långsiktiga kostrelaterade effekter. Den förmodade probiotiska stammen Bifidobacterium longum APC1472 gav markanta förbättringar i ätbeteendet samtidigt som den endast inducerade mindre förändringar i den totala mikrobiomsammansättningen, vilket tyder på en målinriktad verkningsmekanism. I jämförelse med detta ledde den prebiotiska kombinationen (FOS+GOS) till bredare förändringar i tarmfloran.
Att rikta in sig på tarmfloran kan mildra de långsiktiga effekterna
Dr Harriet Schellekens, huvudforskare i studien, tillade: ”Våra resultat visar att det är avgörande att rikta in sig på tarmfloran för att mildra de långsiktiga effekterna av en ohälsosam kost i tidig ålder på senare matvanor. Att stödja tarmfloran från födseln bidrar till att upprätthålla hälsosammare matvanor senare i livet.”
Professor John F. Cryan, vice president för forskning och innovation vid UCC och medverkande i studien, sa: ”Studier som denna visar hur grundforskning kan leda till potentiella innovativa lösningar på stora samhällsutmaningar. Genom att avslöja hur kost under tidig ålder formar hjärnbanor som är involverade i regleringen av ätandet öppnar detta arbete nya möjligheter för mikrobiotabaserade interventioner.”
Studien leddes av UCC i samarbete med forskare vid universitetet i Sevilla (Spanien), Göteborgs universitet (Sverige) och Teagasc Food Research Centre (Fermoy, Irland).
Publikationsuppgifter
Bifidobacterium longum och prebiotiska interventioner återställer förändringar i ätbeteendet hos vuxna möss som orsakats av en fett- och sockerrik kost under tidig ålder, Nature Communications (2026). DOI: 10.1038/s41467-026-68968-2
