Molnen ovanför oss förändras ständigt. Ena stunden syns tunna vita trådar högt på himlen, nästa stund växer ett mörkt åskmoln över horisonten. Molnens utseende kan avslöja mycket om vad som händer i atmosfären och vilket väder som är på väg.
Meteorologerna delar in molnen i tio huvudmolnslag. De har internationella latinska namn, men flera har också etablerade svenska namn som fjädermoln, stackmoln och regnmoln. Huvudmolnslagen kan i sin tur delas in i arter och varianter, vilket innebär att det finns omkring hundra möjliga kombinationer.
I den här bildguiden går vi igenom de tio huvudtyperna, var de förekommer och hur du känner igen dem.
Snabbguide till de tio molntyperna
| Svenskt namn | Internationellt namn | Förkortning | Vanlig nivå | Typiskt kännetecken |
|---|---|---|---|---|
| Fjädermoln | Cirrus | Ci | Högt | Tunna vita trådar |
| Slöjmoln | Cirrostratus | Cs | Högt | Tunn slöja, ibland halo |
| Makrillmoln | Cirrocumulus | Cc | Högt | Mycket små vita molntussar |
| Böljemoln | Altocumulus | Ac | Medelhögt | Rundade molnelement med skuggor |
| Skiktmoln | Altostratus | As | Medelhögt | Grå slöja där solen kan skönjas |
| Regn- eller snömoln | Nimbostratus | Ns | Stor vertikal utsträckning | Mörkt skikt med ihållande nederbörd |
| Valkmoln | Stratocumulus | Sc | Lågt | Stora gråvita valkar och flak |
| Dimmoln | Stratus | St | Lågt | Jämnt, lågt och grått molntäcke |
| Stackmoln | Cumulus | Cu | Lågt men växer uppåt | Platt bas och blomkålslik ovansida |
| Åsk- eller bymoln | Cumulonimbus | Cb | Stor vertikal utsträckning | Högt torn med städformad topp |
Höjderna är ungefärliga. Molnens verkliga nivå beror bland annat på temperatur, luftfuktighet, årstid och geografiskt läge. I Sverige brukar låga moln ha sin bas mellan marken och cirka två kilometers höjd, medan höga moln normalt förekommer från ungefär fem kilometers höjd och uppåt. SMHI beskriver molnens olika höjdnivåer här.
Hur bildas moln?
Moln bildas när fuktig luft stiger och kyls ned. När luften blir tillräckligt kall kondenserar vattenångan till mycket små vattendroppar eller iskristaller. Partiklarna är så små att de kan hållas svävande av luftens rörelser.
Vilken molntyp som uppstår beror på hur luften rör sig och hur atmosfärens temperatur förändras med höjden. Långsam hävning över ett stort område ger ofta utbredda molnskikt. Kraftiga uppvindar kan i stället skapa stackmoln som växer flera kilometer på höjden.
1. Cirrus – fjädermoln
Cirrus är tunna, vita och trådliknande moln som förekommer högt upp i atmosfären. De består framför allt av iskristaller och kan likna fjädrar, hårstrån eller utdragna penseldrag.
Fjädermoln är ofta lätta att se mot en klarblå himmel. De är för tunna för att ge nederbörd som når marken. Om mängden Cirrus ökar och molnen gradvis tätnar kan det däremot vara ett tecken på att en front närmar sig.
Så känner du igen Cirrus:
- Tunna och trådliknande former
- Vita även när solen står relativt lågt
- Saknar tydlig, platt undersida
- Förekommer högt på himlen
- Kan ha krokformade eller utdragna ändar
2. Cirrostratus – slöjmoln
Cirrostratus bildar ett tunt, vitt eller gråvitt skikt över en stor del av himlen. Molnet kan vara så tunt att det nästan inte syns. Ibland är en ljusring runt solen eller månen det tydligaste tecknet på att Cirrostratus finns där.
Ljusringen kallas halo och uppstår när ljuset bryts i molnets iskristaller. Cirrostratus över Sverige ligger enligt SMHI vanligen på mellan cirka 5 och 13 kilometers höjd.
Solen kan normalt lysa igenom molnet och föremål fortsätter ofta att kasta skuggor på marken. Om slöjan blir tjockare och solen allt svårare att se kan molnet vara på väg att övergå i Altostratus.
Så känner du igen Cirrostratus:
- Tunn slöja över stora delar av himlen
- Solen eller månen syns genom molnet
- Kan skapa halo
- Har få tydliga molnelement
- Kan förebåda en väderfront
3. Cirrocumulus – makrillmoln
Cirrocumulus består av mycket små vita molntussar som ofta ligger ordnade i rader, band eller vågformade mönster. Utseendet har liknats vid fjällen på en fisk, vilket har gett molntypen det svenska namnet makrillmoln.
Molnen ligger högt och består huvudsakligen av iskristaller. De enskilda molnelementen är små och saknar vanligtvis tydliga grå skuggor.
Cirrocumulus kan vara svåra att skilja från Altocumulus. Ett användbart kännetecken är storleken: elementen i Cirrocumulus ser vanligtvis betydligt mindre ut.
Håll upp ett finger med utsträckt arm. Om de flesta molnelementen är smalare än ungefär ett fingers bredd talar det för Cirrocumulus. Regeln är endast vägledande och bör kombineras med molnets övriga utseende.
4. Altocumulus – böljemoln
Altocumulus är medelhöga moln som består av rundade molnelement, flak eller band. De förekommer vanligtvis på ungefär två till sju kilometers höjd och består huvudsakligen av vattendroppar.
Till skillnad från Cirrocumulus är molnelementen större och uppvisar ofta grå skuggor. Mellan elementen kan det finnas tydliga strimmor av blå himmel.
Altocumulus kan få flera olika utseenden. En särskilt uppmärksammad variant är Altocumulus lenticularis, mer känd som linsmoln. Dessa släta och linsformade moln bildas ofta i vågrörelser på läsidan av berg och kan ibland misstas för flygande tefat.
Så känner du igen Altocumulus:
- Rundade eller böljande molnelement
- Större delar än hos Cirrocumulus
- Ofta både vita och grå partier
- Vanligen luckor av blå himmel
- Kan förekomma i flera parallella lager
5. Altostratus – skiktmoln
Altostratus är ett stort grått eller blågrått molnskikt som kan täcka hela himlen. Solen kan ibland skönjas som en diffus ljus fläck, ungefär som om den lyste genom en skiva av mattglas.
Molntypen förekommer ofta framför lågtryck och fronter. Om skiktet gradvis blir tjockare kan det övergå i Nimbostratus och följas av mer ihållande regn eller snö.
En skillnad mellan Altostratus och Cirrostratus är hur solljuset påverkas. Genom Cirrostratus är solen tydligare och kan ge skuggor på marken. Genom Altostratus blir ljuset mer diffust och tydliga skuggor försvinner vanligtvis.
Så känner du igen Altostratus:
- Jämnt grått eller blågrått molntäcke
- Solen kan synas som en diffus skiva
- Ger inga tydliga skuggor
- Täcker ofta en stor del av himlen
- Kan vara ett tecken på kommande nederbörd
6. Nimbostratus – regn- eller snömoln
Nimbostratus är ett tjockt, grått och utbrett moln som vanligtvis förknippas med ihållande regn eller snö. Molnet kan täcka mycket stora områden och ha en betydande vertikal utsträckning.
Solen är helt dold bakom ett Nimbostratus. Molnets undersida är ofta svår att urskilja på grund av nederbörden och låga, sönderrivna molntrasor.
Nimbostratus ska inte förväxlas med Cumulonimbus. Nimbostratus ger vanligtvis jämn och långvarig nederbörd. Cumulonimbus ger i stället kraftigare men mer skurbetonad nederbörd, ibland tillsammans med åska, hagel och hårda vindbyar.
Så känner du igen Nimbostratus:
- Tjockt och mörkgrått molnskikt
- Solen syns inte
- Ihållande regn eller snö
- Få synliga detaljer i molnet
- Täcker ofta ett stort område
7. Stratocumulus – valkmoln
Stratocumulus är låga moln som bildar stora valkar, rullar eller sammanhängande flak. De är mycket vanliga i Sverige och kan täcka hela himlen, men det finns ofta luckor mellan molnelementen.
Molnen består huvudsakligen av vattendroppar och ger sällan kraftig nederbörd. Under vintern kan lätt snöfall förekomma.
Stratocumulus kan likna Altocumulus, men elementen ser större ut eftersom molnen befinner sig närmare marken. Som enkel tumregel har de flesta Stratocumulus-element en skenbar bredd på minst tre fingrar när handen hålls på utsträckt arm.
Så känner du igen Stratocumulus:
- Stora låga valkar eller flak
- Vita, grå eller en blandning av båda
- Ofta blå gluggar mellan molnen
- Begränsad vertikal utveckling
- Ger sällan kraftig nederbörd
8. Stratus – dimmoln
Stratus är ett mycket lågt, grått och jämnt molnskikt. Molnets undersida ligger ofta under 500 meter och kan ibland vara så låg att den döljer höga byggnader, kullar eller trädtoppar.
Stratus kan beskrivas som dimma som har lättat från marken. Molnet saknar de tydliga valkar och enskilda element som finns hos Stratocumulus.
Dimmoln kan ge duggregn, kornsnö eller små iskristaller. Under vintern kan Stratus ligga kvar under långa perioder och ge ett jämnt grått väder.
Så känner du igen Stratus:
- Mycket lågt molntäcke
- Jämnt och formlöst utseende
- Inga tydliga molnelement
- Kan dölja höjder och byggnader
- Ibland duggregn
9. Cumulus – stackmoln
Cumulus är de klassiska vita sommarmolnen med platt undersida och bullig, blomkålslik ovansida. De bildas när solen värmer marken och varm luft börjar stiga.
Molnbasen ligger i Sverige ofta på mellan cirka 500 och 2 000 meters höjd. Undersidan blir platt eftersom vattenångan börjar kondensera på ungefär samma höjd i hela molnet.
Små Cumulus humilis kallas ofta vackertvädersmoln. Om atmosfären är instabil kan molnen fortsätta växa till Cumulus congestus. De blir då högre än de är breda och kan utvecklas vidare till Cumulonimbus.
Så känner du igen Cumulus:
- Fristående vita moln
- Tydligt platt undersida
- Rundad eller blomkålslik ovansida
- Blå himmel mellan molnen
- Kan växa snabbt under varma dagar
10. Cumulonimbus – åsk- eller bymoln
Cumulonimbus är det största och mest dramatiska av huvudmolnslagen. Molnet kan börja som ett vanligt stackmoln men växa flera kilometer på höjden när uppvindarna är tillräckligt kraftiga.
När molnet når tropopausen kan toppen inte fortsätta lika lätt uppåt. Den breder då ut sig i sidled och får den karakteristiska formen av ett städ. Molnets övre delar består av iskristaller och ser ofta trådiga eller diffusa ut, medan basen kan vara mycket mörk.
Cumulonimbus kan ge intensivt regn, snöbyar, åska, hagel, fallvindar och i sällsynta fall tromber. Om du hör åska bör du gå inomhus och undvika öppna platser, höga föremål och vatten.
Så känner du igen Cumulonimbus:
- Mycket stor vertikal utsträckning
- Mörk och hotfull undersida
- Höga blomkålsliknande torn
- Ofta städformad topp
- Skurar, åska, hagel eller kraftiga vindbyar
Så skiljer du liknande molntyper åt
Vissa moln är betydligt svårare att identifiera än andra. Här är de viktigaste skillnaderna:
Cirrocumulus eller Altocumulus?
Cirrocumulus har mycket små vita element utan tydliga skuggor. Altocumulus har större element och ofta grå partier.
Cirrostratus eller Altostratus?
Cirrostratus är tunnare, kan skapa halo och låter vanligtvis solen kasta skuggor. Genom Altostratus ser solen ut som genom mattglas och tydliga skuggor försvinner.
Altostratus eller Nimbostratus?
Genom Altostratus kan solen åtminstone skönjas i någon del av molntäcket. Nimbostratus är tillräckligt tjockt för att dölja solen helt och ger ofta ihållande nederbörd.
Stratocumulus eller Stratus?
Stratocumulus består av tydliga valkar eller molnelement. Stratus är ett jämnt och diffust lager utan synlig struktur.
Cumulus eller Cumulonimbus?
Cumulus har skarpa, bulliga konturer och är vanligtvis relativt begränsat på höjden. Cumulonimbus är betydligt större, kan ha en trådig eller städformad topp och förknippas med kraftiga skurar eller åska.
Vanliga frågor om molntyper
Hur många olika molntyper finns det?
WMO internationella klassificering innehåller tio huvudmolnslag, så kallade molnsläkten eller genera. Dessa delas vidare in i arter, varianter och särskilda kännetecken. WMO internationella molnatlas beskriver de tio huvudgrupperna.
Vilka moln ger mest regn?
Nimbostratus ger vanligtvis långvarigt och jämnt regn eller snö. Cumulonimbus kan ge betydligt intensivare nederbörd, men då oftast i form av kortare skurar.
Vilka moln betyder att det blir åska?
Cumulonimbus är molntypen som förknippas med åska. Ett snabbt växande Cumulus kan vara ett tidigt stadium, men alla stackmoln utvecklas inte till åskmoln.
Vad är ett makrillmoln?
Makrillmoln är det svenska namnet på Cirrocumulus. Molnet består av små vita element i rader eller vågmönster som kan likna fiskfjäll.
Är dimma ett moln?
Ja. Dimma består av små vattendroppar eller iskristaller på samma sätt som ett moln. Skillnaden är att dimman befinner sig i direkt kontakt med marken. Stratus kan beskrivas som ett liknande molnskikt som har sin bas en bit ovanför marken.
Räknas nattlysande moln till de tio huvudtyperna?
Nej. De tio huvudmolnslagen förekommer huvudsakligen i troposfären. Nattlysande moln ligger mycket högre, omkring 80 kilometers höjd, och ingår inte i den vanliga klassificeringen av troposfärens moln.
Börja identifiera molnen
Det enklaste sättet att lära sig molntyper är att först avgöra om molnet är trådigt, skiktformat eller bulligt. Titta därefter på hur högt det verkar ligga, om solen syns igenom och om molnet ger nederbörd.
Efter lite övning blir tydliga moln som Cirrus, Cumulus och Cumulonimbus lätta att känna igen. Skillnaden mellan exempelvis Cirrocumulus och Altocumulus kräver mer erfarenhet, men elementens storlek och förekomsten av grå skuggor ger användbara ledtrådar.
Nästa gång du tittar upp behöver himlen därför inte bara vara klar eller molnig. Den kan vara fylld av fjädermoln, böljemoln, valkmoln eller ett växande bymoln som berättar vad atmosfären håller på att göra.