En sammanhängande måne kan uppstå redan omkring fem timmar efter en jättekollision med den unga jorden. Det är ett av utfallen i nya datorsimuleringar som visar att bergmaterialets hållfasthet och temperatur kan förändra hur månen bildas.
Studien kommer från Southwest Research Institute, SwRI, och University of Arizona. Resultaten är publicerade i The Astrophysical Journal Letters och presenterades av SwRI den 1 september 2026.
Fem timmar i modellen
Forskarna utgår från en kollision mellan den tidiga jorden och Theia, en kropp ungefär lika stor som Mars. I ett av de beräknade scenarierna bildades en sammanhängande måne inom omkring fem timmar efter nedslaget.
Andra körningar gav i stället en skiva av utslungat material kring jorden, ur vilken månen senare skulle kunna byggas upp. Enligt SwRI:s presentation berodde skillnaden på bland annat kropparnas temperatur före kollisionen.
Fem timmar är därmed ett modellresultat under vissa antaganden. Det är ingen uppmätt tidsåtgång för den verkliga händelsen.
Varför stenens hållfasthet spelar roll
Många tidigare beräkningar har förenklat de kolliderande kropparna till material som beter sig som vätskor. Motivet har varit att en så våldsam kollision ändå smälter och förångar stora mängder materia.
I den nya studien tar forskarna även hänsyn till materialets motstånd mot deformation. Den egenskapen förändras med temperaturen: varmare material är generellt svagare än kallare.
University of Arizona beskriver hur forskarlaget använde en modell utvecklad vid universitetet och universitetet i Bern. Den låter geologiska egenskaper påverka hur kropparna deformeras och vad som överlever kollisionen.
Snabb månbildning har setts tidigare
Även äldre simuleringar har gett upphov till en måne som bildas snabbt och sammanhängande. Studiens bidrag är därför framför allt att visa hur hållfasthet och temperatur kan avgöra vilken utveckling en kollision får.
Eftersom unga planetkroppar svalnar med tiden kan kopplingen också ge forskarna ett nytt sätt att undersöka när kollisionen inträffade. Det kräver dock att modellernas utfall kan förenas med vad vi faktiskt vet om månen.
Likheten mellan jorden och månen återstår att förklara
En öppen fråga är varför jordens och månens material har så likartad sammansättning. Den nya beräkningen löser inte hela det problemet. En möjlig förklaring som forskarna diskuterar är att Theia och den tidiga jorden bildades i samma del av solsystemets ursprungliga skiva.
För den som vill se skillnaden mellan modellernas utfall finns forskargruppens simuleringar av månens bildning.
Utforskningen av dagens måne fortsätter också. Läs om NASA:s och IBM:s AI-modell för möjliga isområden på månen.
Vetenskaplig publikation: Collisional Capture of an Intact Moon Depends on Strength. Artikelns genomgång bygger på forskningsinstitutionernas presentationer av studien.
Herobild: Benjamin Voros / Unsplash. Fotografi av dagens måne, ingen rekonstruktion av kollisionen.