En underjordisk barriär med aktivt kol har minskat uppmätta PFAS-halter med över 99,9 procent i ett svenskt fältförsök. Efter två års uppföljning ser forskarna en möjlighet att begränsa spridningen av föroreningar genom grundvattnet.
Studien publicerades i Remediation Journal den 16 augusti 2026 och uppmärksammades av Forskning.se den 14 september. Bakom arbetet finns bland annat Statens geotekniska institut, SGI.
En 70 meter lång barriär i grundvattnets väg
Barriären installerades 2023 vid ett förorenat område nära Örnsköldsviks flygplats. Den innehåller kolloidalt aktivt kol, mycket fina kolpartiklar som kan binda PFAS när grundvattnet passerar.
Forskarna följde en 70 meter lång installation genom månatlig provtagning från över 50 grundvattenrör under två år. I originalstudien redovisas en minskning på över 99,9 procent av summan av 32 analyserade PFAS-ämnen inne i barriären. I många observationsrör sjönk halterna under fyra nanogram per liter.
Det är resultat från bestämda mätpunkter och analyserade ämnen. Siffran betyder inte att 99,9 procent av all PFAS i hela det förorenade området har försvunnit.
Kolet håller kvar ämnena
Tekniken bygger på att fånga upp föroreningarna innan de transporteras vidare. PFAS binds till kolet, medan vattnet fortsätter genom barriären. Även viss kvarhållning av ultrakorta PFAS och kemiska föregångare till andra PFAS-ämnen kunde påvisas.
Att hålla kvar ett ämne och att bryta ned det är två olika uppgifter. Barriären angriper spridningsvägen, men den ursprungliga föroreningskällan finns kvar. Det gör långsiktig uppföljning till en central del av metoden.
Vi har tidigare skrivit om ett annat forskningsspår: metoder för att bryta ned PFAS.
Placeringen är avgörande
Inför försöket kartlades markförhållanden och grundvattenflöden. Det behövdes för att hitta en placering där barriären verkligen fångar det förorenade vattnets väg, enligt Forskning.se:s genomgång av SGI:s resultat.
Hydrogeologiska undersökningar, mätningar och modeller ingick i förarbetet. En barriär kan alltså inte bedömas enbart utifrån vilket kolmaterial som används. Förhållandena på den enskilda platsen påverkar hur en installation måste utformas.
Hur länge håller effekten?
Två års goda resultat ger ett underlag för fortsatt utveckling, men besvarar inte frågan om barriärens hela livslängd. När kolet fortsätter ta emot föroreningar kan dess förmåga att binda ämnen så småningom minska.
SGI-forskaren Robert Earon beskriver fortsatt uppföljning som nödvändig för att förstå hur länge effekten består. En praktisk fråga är därför inte bara hur mycket halterna sjunker i början, utan hur skyddet fungerar över många år.
För läsaren är den viktigaste skillnaden att försöket visar minskad spridning i ett verkligt grundvattensystem. Det är ett lovande fältresultat, samtidigt som varaktighet och lokala markförhållanden avgör hur tekniken kan användas på andra platser.
Studien har medförfattare från bland annat myndigheter, konsultföretag och leverantören REGENESIS. Författarnas organisationstillhörigheter framgår av originalpublikationen.
Foto: Peter van der Meulen / Unsplash. Genrebild av ett svenskt skogslandskap, inte försöksplatsen.