Svåra beslut, som de som vårdpersonal fattar varje dag, kan vara stressande och psykiskt krävande. Vissa tidigare psykologiska studier tyder på att dessa svåra beslut kan ha en negativ inverkan på människors förmåga att fatta efterföljande beslut, ett fenomen som kallas beslutströtthet.
Forskare vid Linköpings universitet i Sverige genomförde nyligen en studie för att ytterligare undersöka upplevelsen av beslutströtthet bland sjuksköterskor. Resultaten, som publicerades i Communications Psychology, visade anmärkningsvärt nog inga tecken på att den trötthet som sjuksköterskor upplever när de fattar beslut och ger medicinsk rådgivning påverkar deras förmåga att fatta beslut.
”Vi hade varit fascinerade av begreppet beslutströtthet under en längre tid, både för dess intuitiva tilltal och för att vi tidigare funnit effekter inom ortopedisk kirurgi som i hög grad liknade beslutströtthet, där läkare var mindre benägna att rekommendera kirurgisk behandling senare under sitt arbetsskift”, säger Emil Persson, huvudförfattare till artikeln, till Medical Xpress.
”Efter att ha samlat in dessa resultat letade vi efter en lämplig miljö för att genomföra en mer omfattande undersökning och vi kom så småningom över en fin artikel av Julia Allan och medförfattare som fokuserade på beslutströtthet hos sjuksköterskor som arbetar för en medicinsk telefonhjälplinje.”
Persson och hans kollegor bestämde sig för att genomföra ett större experiment där de också använde sig av Registered Reports-formatet. Registrerade rapporter är en robust metod som används för att härleda hypoteser och planera de analyser som krävs för att testa dem innan man bedriver forskning.
Huvudsyftet med Perssons och hans kollegors studie var att bedöma den empiriska relevansen av beslutströtthet. Med andra ord hoppades teamet kunna avgöra i vilken utsträckning beslutströtthet är ett användbart begrepp som kan bidra till förståelsen av mänskligt beslutsfattande i verkliga livet.
”För att undersöka förekomsten av beslutströtthet ville vi jämföra beslut från medarbetare (sjuksköterskor vid en nationell telefonrådgivningstjänst i Sverige) som var trötta i olika grad”, förklarar Persson. ”Vi antog att medarbetarna skulle vara tröttare och känna sig mer utmattade när de närmade sig slutet av ett arbetspass eller strax före en rast, jämfört med i början av ett arbetspass respektive direkt efter en rast. Vi jämförde alltså besluten i dessa olika situationer.”
En viktig metodologisk utmaning som forskarna var tvungna att övervinna var att säkerställa att andra faktorer som också påverkar besluten inte påverkade resultaten av deras studie. Med andra ord var de tvungna att se till att dessa faktorer (t.ex. patienternas medicinska problem, skifttider etc.) förblev konstanta under hela experimentet.
”Vi arbetade mycket hårt för att kontrollera dessa potentiellt störande faktorer, och vi anser att vi lyckades ganska bra”, säger Persson. ”Registered Reports-formatet var en stor hjälp i detta avseende. Vi genomförde studien i två steg. Först en omfattande pilotdatainsamling som gjorde det möjligt att ”tänka med data” och verkligen förstå det komplexa materialet och miljön, och sedan genomförde vi en lika omfattande ny datainsamling (den faktiska studien) och analyserade dessa data enligt ett förregistrerat protokoll för att se om våra resultat från pilotstudien kunde upprepas.”
Persson och hans kollegor samlade in data om över 203.100 medicinska bedömningar som gjordes av 200 sjuksköterskor som svarade på en riktig telefonlinje för medicinsk rådgivning i Sverige. De analyserade uppgifterna mycket ingående för att hitta bevis på beslutströtthet, men till sin förvåning kunde de inte hitta några sådana.
Sammantaget tyder resultaten av denna studie på att beslutströtthet kanske inte är så utbrett inom sjukvården som tidigare studier har antytt. Teamets överraskande observationer kan snart inspirera andra forskargrupper att undersöka förekomsten av beslutströtthet i verkliga miljöer, kanske med fokus på annan medicinsk personal (t.ex. de som hjälper patienter personligen) eller på personer som har andra roller som innebär att fatta viktiga beslut.
”En implikation av vår studie är att vi kanske inte ska oroa oss så mycket för de potentiella negativa effekterna av beslutströtthet i medicinska sammanhang, eftersom trötthet inte verkar påverka besluten så mycket som man tidigare trott”, säger Persson.
”Trötthet i sig är naturligtvis fortfarande viktigt att tänka på och motverka ur ett arbetsmiljöperspektiv. Beroende på hur mycket pengar och tid vi har till förfogande för forskning skulle vi vilja genomföra en liknande studie (med Registered Reports-formatet och ”riktiga” beslut) med fokus på beslutströtthet inom ett annat område, samtidigt som vi replikerar några av våra tidigare studier.”
Mer information om studien: David Andersson et al, No evidence for decision fatigue using large-scale field data from healthcare, Kommunikationspsykologi (2025). DOI: 10.1038/s44271-025-00207-8.
