Genetikstudie pekar på potentiella behandlingar för restless leg syndrome

by Albert
DNA

Forskare har upptäckt genetiska ledtrådar till orsaken till restless leg syndrome, ett tillstånd som är vanligt bland äldre vuxna. Upptäckten kan bidra till att identifiera de individer som löper störst risk att drabbas av tillståndet och peka på potentiella sätt att behandla det.

Restless leg syndrome kan orsaka en obehaglig krypande känsla i benen och ett överväldigande behov av att röra på dem. Vissa människor upplever symtomen endast ibland, medan andra får symtom varje dag. Symtomen är vanligtvis värre på kvällen eller natten och kan allvarligt försämra sömnen.

Trots att tillståndet är relativt vanligt – upp till en av tio äldre vuxna upplever symtom, medan 2-3% är allvarligt drabbade och söker medicinsk hjälp – vet man inte mycket om dess orsaker. Personer med restless leg syndrome har ofta andra tillstånd, t.ex. depression eller ångest, hjärt-kärlsjukdomar, högt blodtryck och diabetes, men orsaken till detta är inte känd.

Tidigare studier har identifierat 22 genetiska riskloci, det vill säga områden i vår arvsmassa som innehåller förändringar som är förknippade med en ökad risk för att utveckla tillståndet. Men det finns fortfarande inga kända biomarkörer – t.ex. genetiska signaturer – som skulle kunna användas för att objektivt diagnostisera tillståndet.

För att utforska tillståndet ytterligare har ett internationellt team under ledning av forskare vid Helmholtz Munich Institute of Neurogenomics, Institute of Human Genetics vid Technical University of Munich (TUM) och University of Cambridge sammanställt och analyserat data från tre genomomfattande associationsstudier. I dessa studier jämfördes DNA från patienter och friska kontrollpersoner för att hitta skillnader som är vanligare hos personer med restless leg syndrome. Genom att kombinera data kunde teamet skapa ett kraftfullt dataset med mer än 100.000 patienter och över 1,5 miljoner opåverkade kontroller.

Resultaten av studien publiceras idag i Nature Genetics.

Dr Steven Bell från University of Cambridge är medförfattare till studien och säger: ”Den här studien är den största i sitt slag om detta vanliga men dåligt förstådda tillstånd. Genom att förstå den genetiska grunden för restless leg syndrome hoppas vi kunna hitta bättre sätt att hantera och behandla det, vilket potentiellt kan förbättra livet för många miljoner drabbade människor världen över.”

Teamet identifierade över 140 nya genetiska riskloci, vilket innebär att antalet kända loci åttafaldigades till 164, inklusive tre på X-kromosomen. Forskarna fann inga starka genetiska skillnader mellan män och kvinnor, trots att tillståndet är dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män. Detta tyder på att ett komplext samspel mellan genetik och miljö (inklusive hormoner) kan förklara de könsskillnader som vi observerar i verkliga livet.

Två av de genetiska skillnader som teamet identifierade involverar gener som kallas glutamatreceptorer 1 och 4, vilka är viktiga för nerv- respektive hjärnfunktionen. Dessa skulle potentiellt kunna vara mål för befintliga läkemedel, t.ex. kramplösande medel som perampanel och lamotrigin, eller användas för att utveckla nya läkemedel. Tidiga studier har redan visat att patienter med restless leg syndrome svarar positivt på dessa läkemedel.

Forskarna menar att det skulle vara möjligt att använda grundläggande information som ålder, kön och genetiska markörer för att exakt rangordna vem som löper störst risk att drabbas av svår restless leg syndrome i nio fall av tio.

För att förstå hur restless leg syndrome kan påverka den allmänna hälsan använde forskarna en teknik som kallas mendelsk randomisering. Denna teknik använder genetisk information för att undersöka orsakssamband. Det visade sig att syndromet ökar risken för att utveckla diabetes.

Även om låga nivåer av järn i blodet tros kunna utlösa restless leg syndrome – eftersom det kan leda till en minskning av signalsubstansen dopamin – fann forskarna inga starka genetiska kopplingar till järnmetabolismen. De säger dock att de inte helt kan utesluta det som en riskfaktor.

Professor Juliane Winkelmann från TUM, en av studiens huvudförfattare, säger: ”För första gången har vi lyckats förutsäga risken för restless legs syndrom. Det har varit en lång resa, men nu har vi möjlighet att inte bara behandla utan även förebygga uppkomsten av detta tillstånd hos våra patienter.”

Ytterligare information: Schormair et al. Genome-wide meta-analyses of restless legs syndrome yield insights into genetic architecture, disease biology, and risk prediction, Nature Genetics (2024). DOI: 10.1038/s41588-024-01763-1

Related Articles

Leave a Comment