Cellulosabaserade textilmaterial kan göra klädsektorn mer hållbar. Idag tillverkas cellulosabaserade textilier främst av trä, men en studie ledd av forskare vid Chalmers tekniska högskola pekar på möjligheten att använda jordbruksavfall från vete och havre.
Metoden är enklare och kräver färre kemikalier än tillverkning av cellulosa från skog, och kan öka värdet på avfallsprodukter från jordbruket.
Att tillverka kläder av vattenintensiv bomull har en stor påverkan på klimatet. Därför har cellulosa från andra råvaror kommit i fokus de senaste åren som en mer resurssmart metod för textilproduktion.
Hittills har insatserna koncentrerats på cellulosabaserad cellulosa. Men i en studie publicerad i RSC Sustainability har forskare undersökt en annan väg för tillverkning av cellulosafibrer, genom att använda avfallsprodukter från jordbruket, som Sverige har mycket av.
Forskarna testade havreskal, vetehalm, potatismassa och sockerbetmassa. Havreskal och vetehalm visade sig fungera bäst för att utveckla en massa, så kallad upplösbar massa, som används för att tillverka kläder.
– Med den här metoden, som vi vidareutvecklat i studien, visar vi att man kan tillverka textilmassa av vissa jordbruksavfall, säger Diana Bernin, biträdande professor vid Institutionen för kemi och kemiteknik vid Chalmers och seniorforskare i studien.
– Det här är ett viktigt steg mot att kunna skapa textilier av restprodukter istället för att använda bomull, som inte är klimatvänligt, eller trä, ett material som vi vill använda till så mycket men som vi samtidigt måste bevara för klimatets skull.
Mer hållbar tillverkning med lut
Teamet använde sodapulping som en del av processen. Det innebär att råmaterialet kokas i lut, vilket gör tillverkningen mer hållbar.
”Lut innehåller inga gifter eller ämnen som påverkar naturen”, förklarar hon. ”Sodapulping fungerar inte för träfibrer, så att tillverka textilmassa av vetehalm och havreskal kräver färre kemikalier än att tillverka skogsbaserad cellulosa. Det är också en enklare process, delvis eftersom den inte kräver bearbetning som flisning och barkning.
Dessutom ökar det det ekonomiska värdet av havre och vete, när restprodukter från produktionen kan användas som råvara för cellulosautvinning.”
Bernin säger att det är troligt att flera andra jordbruksavfallsprodukter kan användas för textiltillverkning med den metod som hennes team har utvecklat. Hon är för närvarande involverad i ett internationellt projekt som har funnit att presskakor från gräs från åkrar fungerar mycket bra för att skapa upplösningsmassa med den metod som används i denna studie.
I fortsatta studier som ännu inte har publicerats har forskarna också tagit ytterligare ett steg mot praktisk tillämpning av upplösningsmassorna genom att skapa textilfibrer baserade på massa från vete och presskakor från gräs.
Hopp om att kunna använda befintlig industri
På lång sikt ser hon goda möjligheter att använda massa- och pappersindustrin, som redan har teknik och processer på plats, för att lösa upp massa från jordbruksavfall.
”Om vi kan utnyttja vår befintliga industri och anpassa deras processer istället för att bygga nya produktionsanläggningar har vi redan kommit en lång väg”, säger hon.
Huvudförfattare till studien är Joanna Wojtasz, tidigare postdoktor vid Chalmers och nu forskare vid innovationsföretaget Tree To Textile, som är en av projektets samarbetspartner.
”Studien visar att det finns en stor potential i jordbruksavfall”, säger Wojtasz. ”Vi bör verkligen inte bortse från möjligheten att använda denna typ av cellulosaströmmar för våra framtida kläder.”
Mer information: Joanna Wojtasz et al, Producing dissolving pulp from agricultural waste, RSC Sustainability (2025). DOI: 10.1039/D4SU00534A
