Forskare som studerar schimpanser i Budongo-skogen i Uganda har observerat att dessa primater inte bara behandlar sina egna skador, utan också tar hand om andra – information som kan kasta ljus över hur våra förfäder började behandla sår och använda mediciner.
Även om schimpanser på andra håll har observerats hjälpa andra medlemmar i samhället med medicinska problem, kan det ihållande förekomsten av detta beteende i Budongo tyda på att medicinsk vård bland schimpanser är mycket mer utbredd än vi trott, och inte begränsad till vård av nära släktingar.
”Vår forskning bidrar till att belysa de evolutionära rötterna till mänsklig medicin och hälsovårdssystem”, säger Dr Elodie Freymann från Oxfords universitet, försteförfattare till artikeln i Frontiers in Ecology and Evolution. ”Genom att dokumentera hur schimpanser identifierar och använder medicinska växter och vårdar andra får vi insikt i de kognitiva och sociala grunderna för mänskligt vårdbeteende.”
Gemenskapsvård
Forskarna studerade två schimpanssamhällen i Budongo-skogen – Sonso och Waibira. Liksom alla schimpanser är medlemmarna i dessa samhällen utsatta för skador, vare sig de orsakas av slagsmål, olyckor eller snaranordningar som satts upp av människor. Cirka 40 % av alla individer i Sonso har setts med skador från snaranordningar.
Forskarna tillbringade fyra månader med att observera varje samhälle och utnyttjade även videomaterial från databasen Great Ape Dictionary, loggböcker med årtionden av observationsdata och en undersökning av andra forskare som hade sett schimpanser behandla sjukdomar eller skador.
Alla växter som schimpanserna sågs använda för yttre vård identifierades; flera visade sig ha kemiska egenskaper som kunde förbättra sårläkning och ha relevanta användningsområden inom traditionell medicin.
Under sina direkta observationsperioder registrerade forskarna 12 skador i Sonso, som alla sannolikt orsakats av konflikter inom gruppen. I Waibira skadades fem schimpanser – en hona av en snara och fyra hanar i slagsmål. Forskarna identifierade också fler fall av vård i Sonso än i Waibira.
”Detta beror sannolikt på flera faktorer, bland annat möjliga skillnader i social hierarkisk stabilitet eller större observationsmöjligheter i den mer välanpassade Sonso-gruppen”, säger Freymann.
Rötterna till modern medicin?
Forskarna dokumenterade totalt 41 fall av vård: sju fall av vård av andra – prosocial vård – och 34 fall av egenvård. Dessa fall omfattade ofta flera olika vårdbetéenden, som kunde handla om att behandla olika aspekter av ett sår eller spegla en schimpans personliga preferenser.
”Sjimpansers sårvård omfattar flera tekniker: direkt sårslickning, som avlägsnar smuts och eventuellt applicerar antimikrobiella ämnen i saliv; fingerslickning följt av tryck på såret; dabbning med löv; och tuggande på växtmaterial som appliceras direkt på såren”, säger Freymann.
”Alla schimpanser som nämns i våra tabeller visade tecken på läkning av sina sår, men vi vet förstås inte vad resultatet hade blivit om de inte hade gjort något åt sina skador.
Vi dokumenterade också hygienbeteenden, inklusive rengöring av könsorganen med löv efter parning och avtorkning av anus med löv efter avföring – beteenden som kan bidra till att förebygga infektioner.”
Vem bryr sig?
Av de sju fallen av prosocial vård fann forskarna fyra fall av sårvård, två fall av hjälp med att ta bort snaran och ett fall där en schimpans hjälpte en annan med hygien. Vård gavs inte företrädesvis av eller till ett visst kön eller en viss åldersgrupp. Vid fyra tillfällen gavs vård till genetiskt icke-besläktade individer.
”Dessa beteenden stärker bevisen från andra platser att schimpanser verkar känna igen behov eller lidande hos andra och vidta medvetna åtgärder för att lindra det, även när det inte finns någon direkt genetisk fördel”, säger Freymann.
Forskarna efterlyser mer forskning om de sociala och ekologiska sammanhang där vård sker och vilka individer som ger och tar emot vård. En möjlighet är att den höga risken för skador och död som alla Budongo-schimpanser utsätts för från snaran kan öka sannolikheten för att dessa schimpanser tar hand om varandras sår, men vi behöver mer data för att undersöka detta.
”Vår studie har några metodologiska begränsningar”, varnar Freymann.
”Skillnaden i vanor mellan Sonso- och Waibira-samhällena skapar en observationsbias, särskilt för sällsynta beteenden som prosocial hälsovård. Vi har dokumenterat växter som används i hälsovårdssammanhang, men ytterligare farmakologiska analyser behövs för att bekräfta deras specifika medicinska egenskaper och effektivitet.
Dessutom gör den relativa sällsyntheten av prosocial hälsovård det svårt att identifiera mönster för när och varför sådan vård ges eller undanhålls. Dessa begränsningar pekar på riktningar för framtida forskning inom detta nya område.”
Mer information: Elodie Freymann et al, Self-Directed and Prosocial Wound Care, Snare Removal, and Hygiene Behaviors Amongst the Budongo Chimpanzees, Frontiers in Ecology and Evolution (2025). DOI: 10.3389/fevo.2025.1540922
