En ny internationell studie pekar på ett allvarligt hål i den globala kontrollen av kärnmaterial. Forskare uppskattar att mellan 2 000 och 5 000 ton naturligt uran kan ha exporterats från Demokratiska republiken Kongo (DRK) under de senaste två decennierna – utan att materialet deklarerats till Internationella atomenergiorganet (IAEA).
Enligt forskarna har uranet följt med i exporten av kobolthydroxid, en viktig råvara i tillverkningen av litiumjonbatterier för bland annat elbilar. Resultaten väcker frågor om både internationell kärnsäkerhet och miljörisker kopplade till gruvindustrin.
Uran följde med koboltexporten
Demokratiska republiken Kongo är världens största producent av kobolt, en metall som är avgörande för batterier i elbilar, elektronik och energilagring.
I landets så kallade Copperbelt förekommer dock kobolt ofta tillsammans med naturligt uran i berggrunden. När malmen bryts och förädlas till kobolthydroxid följer en del av uranet med genom hela processen om det inte aktivt separeras bort.
Forskarna kombinerade geokemiska data, handelsstatistik och modeller för koboltbearbetning för att uppskatta hur mycket uran som följt med exporten mellan år 2000 och 2024. Deras beräkningar visar att mellan 2 000 och 5 000 ton naturligt uran kan ha lämnat landet utan att någon officiell uranproduktion rapporterats.
Mindre än tio procent verkar ha deklarerats
En av de mest uppmärksammade slutsatserna är att mindre än tio procent av det uppskattade uranet verkar ha deklarerats och placerats under internationell kontroll.
Det innebär enligt forskarna att stora mängder uran kan ha cirkulerat utanför de ordinarie kontrollsystem som normalt används för kärnmaterial.
De flesta leveranserna tros ha gått till Kina, där merparten av världens koboltraffinering sker. När kobolthydroxid förädlas till rent kobolt måste uranet avlägsnas, vilket samtidigt gör det till en värdefull biprodukt.
Kan få betydelse för global kärnsäkerhet
Forskarna betonar att studien inte visar att uranet medvetet exporterats i syfte att kringgå internationella regler.
Däremot menar de att de uppskattade volymerna är så stora att de borde ha deklarerats enligt de internationella system som övervakar kärnmaterial.
Enligt studien motsvarar den uppskattade mängden uran en resurs som – efter ytterligare anrikning – teoretiskt skulle kunna räcka till klyvbart material för mellan 600 och 1 500 kärnvapen, eller bränsle för en konventionell lättvattenreaktor under 10 till 25 år. Forskarna understryker att detta är ett sätt att illustrera materialets omfattning och inte ett påstående om att uranet faktiskt används för militära ändamål.
Miljörisker kring gruvorna
Studien pekar också på betydande miljöproblem.
Forskarna uppskattar att ytterligare 1 000 till 4 000 ton uran kan ha hamnat i gruvavfall och sandmagasin i kemiskt rörliga former. Det kan innebära risker för både gruvarbetare och människor som bor i närheten av gruvområdena.
Radioaktiva ämnen i gruvavfall kan spridas via damm eller vatten om avfallet inte hanteras på ett säkert sätt, vilket gör övervakning och miljökontroller särskilt viktiga.
Efterlyser skärpta kontroller
Forskarna anser att resultaten visar behovet av betydligt bättre kontroll över uran som uppstår som biprodukt vid koboltbrytning.
De föreslår bland annat:
- nationella granskningar av gruvindustrin i Demokratiska republiken Kongo,
- systematiska mätningar av uranhalter i koboltexport,
- bättre strålningsövervakning för gruvarbetare,
- samt tydligare internationella regler för hur uran som följer med andra mineraler ska deklareras.
På längre sikt menar forskarna att en större del av koboltförädlingen skulle kunna ske inom Demokratiska republiken Kongo, vilket skulle göra det lättare att kontrollera och separera uranet innan export.
Viktig fråga i takt med den gröna omställningen
Efterfrågan på kobolt har ökat kraftigt i takt med elektrifieringen av transportsektorn och den växande batteriindustrin. Samtidigt har Demokratiska republiken Kongo en dominerande ställning på världsmarknaden och står för en stor del av den globala koboltproduktionen.
Den nya studien visar att utvinningen av kritiska råvaror kan få konsekvenser långt utanför själva gruvindustrin. När värdefulla mineraler förekommer tillsammans med radioaktiva ämnen krävs effektiva kontrollsystem för att minska riskerna både för miljön och för den internationella kärnsäkerheten.
Forskarna hoppas att resultaten ska leda till skärpta rutiner för spårbarhet och övervakning i den globala leveranskedjan för kobolt – en råvara som väntas spela en allt större roll i världens energiomställning under de kommande decennierna.
Publikationsuppgifter
Ryan Manzuk m.fl., Uranium in cobalt-hydroxide exports from the Democratic Republic of the Congo, Nature Communications (2026)
