Forskare vid Miller School of Medicine vid University of Miami har identifierat molekylära bevis som kopplar humant papillomvirus (HPV) till sköldkörtelögonsjukdom (TED) genom molekylär mimik som involverar HPV-kapsidproteiner och autoimmuna mål. Förhöjda antikroppsnivåer mot HPV uppträdde hos deltagare med TED, vilket tyder på en möjlig immunologisk koppling som påverkar sjukdomsutvecklingen.
TED kännetecknas av komplexa autoimmuna egenskaper och oklara utlösande faktorer. Det är fortfarande en utmaning att hantera dess varierande kliniska manifestationer. Symtom inkluderar proptos, dubbelseende, smärta, torrhet och rodnad. Allvarliga fall kan leda till synförlust hos 2–5 % av patienterna. Bland personer med Graves sjukdom drabbas 25–50 % av TED, och bland personer med Hashimotos tyreoidit drabbas 3–5 %. TED förekommer också hos personer med eutyreoidism och hypotyreoidism, vilket tyder på ytterligare mekanismer utöver sköldkörteldysfunktion.
Autoantikroppar som uppreglerar insulinliknande tillväxtfaktor-1-receptorn (IGF-1R) och tyreoideastimulerande hormonreceptorn (TSHR) har främst kopplats till sjukdomen. Men TED-fall utan sköldkörteldysfunktion har gett upphov till hypoteser om molekylär mimikry av patogener. Rapporter om TED efter infektion med coronaviruset 2019 (COVID-19) har stärkt denna teori och tyder på att ett smittämne kan utlösa autoimmuna reaktioner.
I studien med titeln ”Human Papillomavirus and Thyroid Eye Disease” (Humant papillomvirus och sköldkörtelögonsjukdom), publicerad i JAMA Ophthalmology, genomförde forskare en experimentell studie för att undersöka den potentiella inblandningen av virusinfektioner i TED-patogenesen.
Prover av orbital fettvävnad samlades in från 11 patienter med TED som genomgick orbital dekompressionskirurgi och 11 kontrollpatienter som genomgick ögonlocksplastik. Bland de 22 patienterna var medelåldern 58,6 år, med en åldersspann från 37,4 till 74,4 år. Kvinnliga patienter utgjorde 86,4 % av studiepopulationen.
Forskarna använde det offentligt tillgängliga verktyget Basic Local Alignment Search Tool (BLAST) från National Center for Biotechnology Information (NCBI) för att utföra proteinhomologi-analyser där IGF-1R och TSHR jämfördes med olika virusproteomer. Enzymkopplade immunoabsorberande analyser (ELISA) mätte nivåerna av humant papillomvirus typ 18 (HPV18) L1 immunoglobulin G (IgG) från de insamlade fettvävnadsproverna. Optisk densitet (OD) mätt med ELISA mätte nivåerna av HPV18 L1 IgG-antikroppar. OD-värden användes för att uppskatta omfattningen av det upptäckta antikroppbindandet.
Analysen visade att IGF-1R och TSHR delade homologa sekvenser med viktiga kapsidproteiner från familjen Papillomaviridae, samt proteiner från familjerna Paramyxoviridae, Herpesviridae, Enterovirus, Polyomaviridae och Rhabdoviridae. Två konserverade motiv, FGXV och IXEXT+NP, identifierades i alla HPV-serotyper och i både humana IGF-1R- och TSHR-sekvenser.
De genomsnittliga normaliserade OD-nivåerna för HPV18 L1 IgG skilde sig mellan grupperna. Kontrollgruppen hade en genomsnittlig OD på 0,94. Patienter med kronisk TED hade en genomsnittlig OD på cirka 2,31 och patienter med akut aktiv TED hade en genomsnittlig OD på cirka 4,09. Både gruppen med kronisk och akut aktiv TED uppvisade högre normaliserade OD-nivåer jämfört med kontrollgruppen, där akut aktiv TED uppvisade de högsta nivåerna.
Inga korrelationer framkom mellan HPV18 L1 IgG-nivåer och nivåer av sköldkörtelstimulerande hormon, fritt tyroxin eller sköldkörtelstimulerande immunoglobulin. Radioaktiv jodbehandling eller tyreoidektomi påverkade inte antikroppsnivåerna. Förhöjda IgG-titrar uppträdde oberoende av behandling med teprotumumab.
Forskarna drog slutsatsen att viral molekylär mimik mellan HPV och viktiga autoimmuna mål, IGF-1R och TSHR, kan bidra till utvecklingen av TED. Förhöjda antikroppar mot HPV18 L1-kapsidprotein hos patienter med TED tyder på en potentiell immunologisk mekanism som påverkar sjukdomens patogenes.
Identifieringen av viral mimik som en möjlig faktor öppnar nya möjligheter för förebyggande strategier och terapeutiska tillvägagångssätt. Även om studiekohorten är liten och inte fastställer något orsakssamband, kan erkännandet av virusexponering som en bidragande faktor vägleda framtida diagnostik- och behandlingsforskning.
Mer information: Ishita Garg et al, Human Papillomavirus and Thyroid Eye Disease, JAMA Ophthalmology (2025). DOI: 10.1001/jamaophthalmol.2025.0847
