Förlust av skogens kollager kan göra att klimatmålen inte kan nås, varnar forskare

Tidigare absorberade intakta skogar 7,8 miljarder ton_CO2 per år – ungefär en femtedel av alla mänskliga utsläpp – men deras kollagring hotas alltmer av klimatförändringar och mänskliga aktiviteter som avskogning.

En studie från Potsdam Institute for Climate Impact Research (PIK) visar att om man inte tar hänsyn till skogarnas potentiellt minskande förmåga att absorbera_CO2 kan det bli betydligt svårare, om inte omöjligt, och mycket dyrare att nå målen i Parisavtalet.

”Att fördröja åtgärder leder till oproportionerligt höga kostnader”, förklarar Michael Windisch, huvudförfattare till studien som publiceras i Nature Communications och gästforskare vid PIK.

”Just nu satsar våra klimatstrategier på att skogarna inte bara förblir intakta, utan till och med expanderar”, säger Windisch.

”Men med eskalerande skogsbränder som i Kalifornien och fortsatt avskogning i Amazonas är det ett vågspel. Klimatförändringarna i sig innebär en risk för skogarnas enorma kollager.”

Enligt studien kan klimatmålen äventyras om man skjuter upp åtgärder för att minska utsläppen och för att skydda och övervaka skogarna. ”Vi måste agera omedelbart för att skydda det kol som finns lagrat i skogarna”, understryker Windisch.

”Annars kommer det att bli allt dyrare och kanske omöjligt att kompensera för potentiella förluster av kol i skogarna genom kraftigare utsläppsminskningar i viktiga utsläppssektorer som energi, industri och transport.”

Beaktande av skogens koldioxidförluster i klimatåtgärderna

I studien analyserades hur klimatmålen kan uppnås trots skogarnas minskade kapacitet att lagra kol.

Författarna använde REMIND-MAgPIE – ett integrerat globalt system för modellering av mark- och vattenanvändning samt energi- och ekonomimodellering – tillsammans med den globala vegetationsmodellen LPJmL för att utvärdera hur naturliga störningar och mänsklig påverkan på skogarna påverkar möjligheten att uppnå klimatmålen.

Forskargruppen jämförde ett framsynt politiskt svar med olika fördröjda och närsynta tillvägagångssätt.

Oavsett den bedömda störningsfrekvensen visade studien hur högt priset för passivitet kan bli. Även en femårig fördröjning av åtgärderna mot koldioxidförlusten i skogen skulle leda till en ungefär tvåfaldig ökning av både strängheten och den totala kostnaden för åtgärder för att kompensera för den förlorade koldioxiden, konstaterar författarna.

Utsläppsminskningarna inom energisektorn skulle till exempel behöva ökas avsevärt, med stöd av en nästan fördubblad kapacitet för negativa utsläpp – vilket i sin tur kräver en motsvarande expansion av markanvändningen.

I slutändan driver dessa extra ansträngningar upp de totala kostnaderna och leder till BNP-försämringar som är ungefär dubbelt så stora som vid omedelbara åtgärder.

Studien visar också att nuvarande modeller kan vara alltför optimistiska när det gäller framtida lagring av kol i skogarna eftersom de ignorerar störningar, övervärderar_{CO2-befruktning} och underskattar avskogning. För att mildra klimatpåverkan, skydda kollagren och förhindra eskalerande kostnader rekommenderar forskarna omedelbara åtgärder.

”Skogar är inte en oändlig resurs, utan behöver noggrann övervakning för att tidigt upptäcka minskningar i kolsänkor”, förklarar Florian Humpenöder, forskare vid PIK och författare till studien.

Han understryker också behovet av ett starkare skogsskydd och en snabbare utfasning av fossila bränslen. Skogar kan absorbera mindre_CO2 än väntat, vilket gör det viktigt med realistiska prognoser för skogens_{koldioxidutsläpp}.

”Att hålla sig under kritiska tröskelvärden för uppvärmning kräver mer än att bara hoppas att skogarna förblir intakta”, avslutar Alexander Popp, chef för PIK:s Land Use Transition-labb och författare till studien.

”Vid sidan av att skydda skogarna är det viktigt att främja hållbara metoder för markanvändning – inte bara för att bevara den biologiska mångfalden utan också för att undvika drastiska ekonomiska konsekvenser och säkra vår klimatframtid.”

För mer information: Michael G. Windisch et al. ”Hedging our bet on forest permanence for the economic viability of climate targets”, Nature Communications (2025). DOI: 10.1038/s41467-025-57607-x