Forskare vid Brigham and Women’s Hospital kopplar mycket höga nivåer av lipoprotein(a) till en högre 30-årig risk för allvarliga kardiovaskulära händelser hos initialt friska kvinnor.
Förhöjda nivåer av plasmalipoprotein(a) är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar, där nivåerna huvudsakligen bestäms genetiskt och stabiliseras under de första två åren i livet. Livslång exponering följer från den tidpunkten, med baslinjemätningen som en bestående markör för framtida nivåer.
Screeningriktlinjer möter skev risk
Lipoprotein(a) intar en besvärlig plats inom förebyggande vård. Genetisk kontroll och stabilitet under tidig ålder gör en enda mätning attraktiv, medan begränsad respons på livsstil eller standardläkemedel lämnar få möjligheter att påverka när ett förhöjt värde uppträder.
Tidigare kohortstudier har kopplat förhöjt lipoprotein(a) till framtida aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom, aortaklaffstenos och hjärt-kärldöd. Kliniskt viktig risk kan gälla för en mindre andel individer i de flesta populationer, vilket skapar osäkerhet kring gränsvärden som skulle motivera screening och uppföljande förebyggande åtgärder.
Tydliga tröskelvärden för prediktion och förebyggande interventioner är fortfarande osäkra när mild till måttligt förhöjd lipoprotein(a) kanske inte medför någon ytterligare risk. Det är fortfarande oklart om isolerad, effektiv sänkning av lipoprotein(a) minskar kardiovaskulär risk, vilket gör förebyggande åtgärder osäkra.
Ett 30-årigt test
I studien ”Thirty-Year Risk of Cardiovascular Disease Among Healthy Women According to Clinical Thresholds of Lipoprotein(a)” (30-årig risk för hjärt-kärlsjukdom hos friska kvinnor enligt kliniska tröskelvärden för lipoprotein(a)), publicerad i JAMA Cardiology, genomförde forskarna en kohortstudie för att undersöka spline-modeller, kliniska tröskelvärden och percentiler för baslinjenivåer av lipoprotein(a) som 30-åriga determinanter för hjärt-kärlrisk.
Deltagarna i Women’s Health Study började följas upp 1993, med prospektiv uppföljning fram till januari 2023. Baslinjekriterierna för deltagande inkluderade ingen historia av hjärt-kärlsjukdom, cancer eller andra allvarliga kroniska sjukdomar, med blodprovstagning vid baslinjen för biokemiska analyser och DNA-extraktion, samt frågeformulär om livsstil och demografisk information. Lipoprotein(a)-mätningen omfattade 27 748 kvinnor, med en medianålder på 53 år.
Genotypanalyserna fokuserade på kvinnor med genetiskt verifierat europeiskt ursprung för LPA rs3798220, en variant som är kopplad till högre lipoprotein(a)-nivåer. Genotypkohortens storlek rapporteras vara minst 23 179.
Baslinjeblodproverna gav mätningar av lipoprotein(a), och deltagarna grupperades efter kliniska tröskelvärden och percentiler. Uppföljningen registrerade allvarliga kardiovaskulära händelser, kranskärlssjukdom, ischemisk stroke och kardiovaskulär död.
Orsakspecifika Cox-proportionella riskmodeller gav riskkvoter för utfall, med åldersjustering och multivariabel justering. Spline-modellering behandlade lipoprotein(a) som en kontinuerlig exponering. LPA rs3798220-genotypgrupper jämfördes mellan kvinnor av europeiskt ursprung.
Risken ökar vid extremvärden
Mycket höga lipoprotein(a)-nivåer medförde en 54–74 % högre risk för allvarliga kardiovaskulära händelser i relativa termer över 30 år. Forskarna översatte den relativa skillnaden till en cirka 10 % högre absolut risk för hjärt-kärlsjukdom jämfört med låga lipoprotein(a)-nivåer.
Lipoprotein(a) korrelerade med en stegvis ökning av den 30-åriga kumulativa incidensen av allvarliga kardiovaskulära händelser när värdena nådde 30 mg/dl eller mer. Risken för allvarliga kardiovaskulära händelser ökade ytterligare i alla grupper, upp till 120 mg/dl eller mer.
Riskkvoterna förstärkte riskkoncentrationen vid mycket höga värden. Allvarliga kardiovaskulära händelser ökade för lipoprotein(a) på 120 mg/dl eller högre jämfört med lipoprotein(a) under 10 mg/dl. Allvarliga kardiovaskulära händelser ökade också för lipoprotein(a) på 131 mg/dl eller högre jämfört med lipoprotein(a) under 11 mg/dl.
Kranskärlssjukdom följde samma mönster. Risken ökade från lipoprotein(a) 30 mg/dl eller högre. Risken ökade ytterligare vid lipoprotein(a) 120 mg/dl eller högre. Kranskärlssjukdom ökade också för lipoprotein(a) 131 mg/dl eller högre jämfört med lipoprotein(a) under 11 mg/dl.
Ischemisk stroke och kardiovaskulär död ökade i den mest extrema änden. Risken ökade för lipoprotein(a) 131 mg/dl eller högre jämfört med lipoprotein(a) under 11 mg/dl. Trots en stark trend i en riktning nådde ischemisk stroke inte statistisk signifikans för lipoprotein(a) 120 mg/dl eller högre jämfört med lipoprotein(a) under 10 mg/dl, med en rapporterad hazard ratio på 1,41 och 95 % CI 0,93–2,15.
En plötslig ökning av den kumulativa incidensen av kranskärlssjukdom efter fem år åtföljdes av mycket höga lipoprotein(a)-grupper.
Genetik
LPA rs3798220 minorallelheterozygoter hade en högre 30-årig risk för större kardiovaskulära händelser än majorallelhomozygoter, med en hazard ratio på 1,27. Minorallelhomozygoter uppgick till 13, och en riskuppskattning kunde inte fastställas för den gruppen.
Fokus på extremvärden
Forskarna drar slutsatsen att mycket höga lipoprotein(a)-nivåer korrelerar med en ökad 30-årig risk för framtida hjärt-kärlsjukdomar hos friska kvinnor.
Livsstilsinterventioner och nu tillgängliga farmakologiska behandlingar har endast en måttlig inverkan på lipoprotein(a)-nivåerna i plasma. Screening för mycket förhöjda lipoprotein(a)-nivåer i den allmänna befolkningen kan övervägas för att identifiera individer som kan ha störst nytta av dessa begränsade förebyggande insatser samt framtida lipoprotein(a)-sänkande behandlingar.
Publiceringsinformation
Ask Tybjærg Nordestgaard et al, Thirty-Year Risk of Cardiovascular Disease Among Healthy Women According to Clinical Thresholds of Lipoprotein(a), JAMA Cardiology (2026). DOI: 10.1001/jamacardio.2025.5043
