Varje år drabbas miljontals människor och tusentals förlorar livet på grund av infektioner som en gång var lätta att behandla med rätt dos läkemedel.
Läkemedlen är desamma; människans fysiologi är densamma; den enda skillnaden är att mikroorganismer, såsom bakterier, virus och svampar, nu har utvecklat resistens mot läkemedel som är avsedda att döda dem. Detta fenomen, känt som antibiotikaresistens, ökar snabbt och utgör en varningssignal för omedelbara åtgärder över hela världen.
En ny 11-årig studie har visat att, utöver felanvändning och överanvändning av antibiotika, kan långvarig klimatuppvärmning också öka förekomsten av antibiotikaresistensgener (ARG) i gräsmarksjordar med nästan 24 %.
Högre temperaturer gynnar tillväxten av Actinomycetota – en grupp av främst grampositiva bakterier som naturligt bär på många resistensgener. När dessa bakterier blir vanligare ökar den totala koncentrationen av ARG i jorden. Resultaten är publicerade i Nature.
Resistens gömd i jorden
Det förutspås att antibiotikaresistens (AMR) år 2050 kan orsaka upp till 10 miljoner dödsfall varje år om den inte hanteras på allvar. Som svar på detta arbetar många organisationer världen över för att bättre förstå och hantera de faktorer som påverkar AMR.
Ett ofta använt ramverk är One Health-strategin, som betonar att människors hälsa är nära kopplad till djurens hälsa och den miljö de delar.
Uppvärmningen berikar selektivt Actinomycetota som den dominerande ARG-värden och främjar AGR hos växtpatogener. Källa: Nature (2026). DOI: 10.1038/s41586-026-10413-x
Våra vattendrag och marken omkring oss är en viktig källa till antibiotikaresistensgener (ARG), som patogener kan förvärva för att överleva antibiotikabehandling. Hittills har forskningen inte tydligt visat hur långsiktig uppvärmning påverkar antibiotikaresistensen i marken. Att förstå detta samband är viktigt för att förutse potentiella risker för människors hälsa och jordbruket när klimatet fortsätter att förändras.
För att bättre förstå sambandet kombinerade forskarna ett långsiktigt fältförsök utomhus med högteknologisk genetisk analys.
Forskningen pågick under 11 år (2009–2020) och forskarna inrättade försöksytor på en höggräsprärie där de kunde kontrollera förhållandena exakt för att efterlikna framtida klimatförhållanden. De använde infraröda värmare för att hålla jorden 3 °C varmare än den naturliga miljön, justerade vattennivåerna för att simulera torka och extrem nederbörd, och simulerade skörd och bete genom att klippa och ta bort gräset varje år.
De genomförde även shotgun-metagenomik och GeoChip, vilket är avancerade genetiska sekvenseringsmetoder som läser av allt DNA i ett prov och ger en detaljerad bild av vilka antibiotikaresistensgener (ARG) som fanns.
Deras experiment visade att uppvärmningen gör resistensgener mer rörliga, vilket gör att de lättare kan förflytta sig mellan olika bakterier. Det ökade också förekomsten av gener kopplade till resistens mot glykopeptider och rifamyciner – antibiotika som riktar sig mot bakterier.
Samtidigt blev resistensgener associerade med växtpatogener vanligare, vilket tyder på att det i en varmare värld kan bli svårare att bekämpa grödorsjukdomar med traditionella metoder.
Fenotypisk validering bekräftar ökad antibiotikaresistens vid uppvärmning. Källa: Nature (2026). DOI: 10.1038/s41586-026-10413-x
Jordprover togs till laboratoriet för att odla och isolera bakterier, varefter tester av antimikrobiell resistens utfördes. Resultaten visade att bakterier från uppvärmda ytor var svårare att döda och uppvisade större resistens mot 22 olika antibiotika än bakterier från svalare ytor.
Studien indikerar att klimatuppvärmningen påskyndar antimikrobiell resistens hos jordmikrober på genetisk och ekologisk nivå, med betydande konsekvenser för folkhälsan och miljömässig hållbarhet. Ytterligare forskning behövs inom olika vegetationstyper och klimat för att bygga upp en starkare evidensbas som kan vägleda jordbruks- och miljöförvaltningen i en värld som blir allt varmare.
Publiceringsuppgifter
Linwei Wu et al, Decade-long warming accelerates antibiotic resistance in grassland soils, Nature (2026). DOI: 10.1038/s41586-026-10413-x
