Att blockera enzymet BCAT1 minskade ärrbildningen och dämpade försämringen av hjärtats pumpfunktion efter hjärtinfarkt hos möss. En japansk forskargrupp har identifierat en mekanism bakom överdriven kollagenproduktion. Resultaten är prekliniska och visar ännu inte att behandlingen fungerar hos människor.
Arbetet leds av Michio Nakaya och involverar Nagoya, Kyushu och Tokushima universitet. Nagoya University presenterade resultaten den 9 oktober. Originalstudien publicerades tidigare under 2026 i Journal of Clinical Investigation.
När reparation övergår i hjärtfibros
Efter en hjärtinfarkt hjälper kollagen till att stabilisera skadad vävnad. Problemet uppstår när ärrbildningen blir överdriven och hjärtat blir stelare. Den processen kallas fibros.
Forskarna undersökte myofibroblaster, celler som tillverkar kollagen under vävnadens reparation. De fann att BCAT1 stödjer en signalväg som ökar tillgången till aminosyran prolin, en viktig byggsten i kollagen.
Det gör enzymet intressant som möjlig måltavla: i stället för att enbart studera själva ärret går det att undersöka hur de ärrbildande cellerna försörjer sin produktion. Att bromsa den processen måste samtidigt vägas mot behovet av fungerande läkning.
Två sätt att pröva enzymets betydelse
I originalstudien jämfördes bland annat vanliga möss med möss som saknade BCAT1. Efter experimentellt framkallad hjärtinfarkt hade de senare mindre kollagenansamling och bättre bevarad hjärtfunktion.
Forskarna testade också substansen ERG240, som hämmar enzymet. Hos behandlade möss minskade kollageninlagringen och försämringen av pumpfunktionen dämpades jämfört med kontrollgruppen.
Effekter sågs även när behandlingen började sju dagar efter skadan och fortsatte i sju dagar. Ärrbildning och hjärtfunktion bedömdes då 28 dagar efter infarkten. Det är en mer relevant tidsordning för framtida behandlingsforskning än ett upplägg där ett ämne bara ges före skadan.
Men uppföljningen säger inte hur hjärtat skulle fungera efter flera år. De aktuella försöken med fördröjd behandling omfattade små grupper, med fem respektive sex möss.
Vad säger resultaten om människor?
Forskarna analyserade också publicerade data från hjärtvävnad hos personer med hjärtsvikt. BCAT1-uttrycket var förhöjt tillsammans med kollagenrelaterade markörer. Det ger en koppling till mänsklig sjukdom, men är inte ett behandlingsförsök.
Ett samband i vävnadsdata kan stödja en biologisk hypotes. Det kan däremot inte ersätta studier där patienter får en behandling och jämförs med en kontrollgrupp. Säkerhet, lämplig dosering och klinisk nytta återstår att fastställa.
Skillnaden mellan djurförsök, observationsdata och kliniska prövningar förklaras i vår guide till att tolka en vetenskaplig studie.
För den som vill fördjupa sig i själva läkningsproblemet har vi även skrivit om forskning om celler som bidrar till överdriven ärrbildning i senor. Det gäller en annan vävnad och en annan experimentell metod.
Källor och studiens begränsning
Takizawa med flera: Branched-chain amino acid transaminase 1–mediated pathway promotes proline-dependent collagen production in cardiac myofibroblasts. JCI 136(17):e182216. DOI: 10.1172/JCI182216. Förhandsversion publicerad 31 juli; tidskriftsnumret daterat 1 september 2026.
Studien pekar ut en möjlig forskningsväg, inte en behandling som patienter kan använda i dag. Herobild: AI-genererad illustration av laboratorieforskning.
