Supermassiva svarta hål är ofta förknippade med dramatiska explosioner och kraftfull strålning när de slukar materia. Men vissa svarta hål beter sig ännu märkligare. De får enorma utbrott med flera års mellanrum – och forskarna har länge försökt förstå vad som egentligen driver dessa återkommande explosioner.
Nu har astronomer för första gången lyckats följa ett sådant utbrott medan det pågick. Det gäller det supermassiva svarta hålet i galaxen IC 3599, omkring 280 miljoner ljusår från jorden. Tidigare utbrott observerades först i efterhand, men den här gången var forskarna redo när händelsen inträffade, vilket har gett helt nya ledtrådar till den ovanliga processen.
Tredje gigantiska utbrottet på 35 år
IC 3599 blev först uppmärksammad 1990 när galaxens centrum plötsligt lyste upp kraftigt i röntgenstrålning. Ett liknande utbrott registrerades igen 2010, vilket väckte misstankar om att fenomenet inte var slumpmässigt.
Efter den andra händelsen började astronomer övervaka galaxen regelbundet med NASA rymdteleskop Neil Gehrels Swift Observatory. Den långsiktiga bevakningen gav utdelning när ljusstyrkan under hösten 2025 plötsligt ökade till omkring 50 gånger den normala nivån – ett tydligt tecken på att ett nytt utbrott hade inletts.
Avancerade teleskop avslöjade nya detaljer
När utbrottet upptäcktes riktades flera av världens kraftfullaste teleskop mot galaxen.
Rymdteleskopet XMM-Newton observerade svarta hålet under sammanlagt 120 000 sekunder och fann att röntgenstrålningen inte bara ökade kraftigt utan också varierade i ett regelbundet mönster. Ljusstyrkan steg och föll med en möjlig period på omkring 7,4 timmar.
Samtidigt visade markbaserade teleskop att flera spektrallinjer från starkt joniserat järn plötsligt hade blivit betydligt tydligare. Det tyder på att utbrottet skickade ut intensiv strålning som påverkade gas långt utanför det svarta hålets omedelbara närhet.
Den mest sannolika förklaringen finns i ackretionsskivan
Forskarna har länge diskuterat två huvudhypoteser för dessa återkommande utbrott.
Den ena bygger på att en stjärna passerar mycket nära det svarta hålet och gradvis slits sönder vid varje passage. Den andra utgår från att själva ackretionsskivan – den heta skiva av gas som kretsar runt det svarta hålet – blir instabil.
Den nya studien talar främst för den senare förklaringen. Enligt forskarna kan det inre området av ackretionsskivan bli så energirikt att strålningstrycket pressar undan gasen. Material byggs då successivt upp tills systemet blir instabilt och stora mängder gas faller in mot det svarta hålet på kort tid. Resultatet blir ett kraftigt utbrott.
Efter explosionen töms den innersta delen av skivan, svalnar och fylls långsamt på igen innan nästa cykel börjar.
Andra teorier är ännu inte uteslutna
Forskarna betonar samtidigt att mysteriet ännu inte är helt löst.
Det är fortfarande möjligt att en stjärna kretsar kring det svarta hålet i en mycket utdragen bana och förlorar lite material vid varje passage. En annan möjlighet är att galaxens centrum innehåller två supermassiva svarta hål vars rörelser påverkar hur gasen faller in och därmed skapar de återkommande ljusutbrotten.
Fler observationer under kommande år blir därför avgörande för att avgöra vilken förklaring som stämmer bäst.
Ett unikt tillfälle att studera svarta hål i realtid
Att forskarna lyckades följa utbrottet medan det pågick gör upptäckten särskilt betydelsefull.
Tidigare har liknande fenomen oftast upptäckts först när de redan klingat av, vilket gjort det svårt att förstå hur de utvecklas. Den här gången kunde astronomerna följa förändringarna steg för steg med observationer i både röntgenljus och synligt ljus.
Resultaten ger därför en betydligt mer detaljerad bild av hur materia beter sig i den extrema miljön runt ett supermassivt svart hål. Om framtida observationer bekräftar teorin om instabiliteter i ackretionsskivan kan forskarna komma betydligt närmare svaret på varför vissa svarta hål får återkommande jättelika utbrott medan andra förblir relativt lugna under miljontals år.
Publikationsuppgifter
D. Grupe m.fl., In the Eye of the Storm: The Third Giant X-ray Outburst of the Extreme Changing-look AGN IC 3599, arXiv (2026). DOI: 10.48550/arxiv.2607.09036
