Astronomer har gjort en ovanlig upptäckt som ger en sällsynt inblick i hur massiva stjärnor bildas. Med hjälp av det kraftfulla radioteleskopet ALMA har forskare identifierat ett system bestående av nio unga protostjärnor som håller på att födas tillsammans i ett avlägset stjärnbildande område i Vintergatan.
Upptäckten ger nya ledtrådar till en av astronomins mest omdiskuterade frågor: hur stora stjärnfamiljer egentligen uppstår.
Studien har publicerats som en preprint på arXiv.
Massiva stjärnor föds aldrig ensamma
Till skillnad från mindre stjärnor som vår egen sol förekommer de allra mest massiva stjärnorna nästan alltid i par eller större grupper.
Trots detta vet forskarna fortfarande inte exakt hur sådana stjärnsystem bildas.
Tre huvudteorier har dominerat forskningen:
- Skivfragmentering – en roterande gasskiva kring en ung stjärna bryts upp i flera delar.
- Kärnfragmentering – en massiv gaskärna splittras i flera mindre klumpar innan stjärnorna bildas.
- Filamentfragmentering – långa trådliknande gasmoln bryts upp längs sin längd och bildar flera stjärnor.
Problemet är att massiva stjärnor utvecklas snabbt och vanligtvis är dolda bakom täta moln av gas och stoft, vilket gör dem mycket svåra att observera under själva födelseprocessen.
Ett oväntat fynd
Forskarna letade egentligen inte efter flerstjärniga system.
Istället analyserade de data från ALMA-observatoriet som samlats in inom projektet CoCCoA, vars syfte är att studera komplexa organiska molekyler i så kallade heta kärnor där massiva stjärnor bildas.
Ett av objekten i undersökningen var NGC 6334-43, ett aktivt stjärnbildande område cirka 4 340 ljusår från jorden.
När forskarna granskade observationerna upptäckte de något oväntat.
Nio tätt placerade protostjärnor låg uppradade längs ett enda långt gasfilament och verkade vara gravitationellt bundna till varandra.
Här visas den sammanfattande kontinuerliga bilden med de potentiella protomultipla systemen (grupperingarna som ALMA2, ALMA3, ALMA4, ALMA6) utmärkta, tillsammans med de tre isolerade källorna (ALMA1, ALMA5, ALMA7). Källa: arXiv (2026). DOI: 10.48550/arxiv.2606.03261
En kosmisk familj under uppväxt
De nio objekten bildar ett sammanhängande system med en längd på ungefär 24 700 astronomiska enheter (AU).
Som jämförelse motsvarar en astronomisk enhet avståndet mellan jorden och solen, cirka 150 miljoner kilometer.
Det genomsnittliga avståndet mellan stjärnorna i systemet uppgår till omkring 7 930 AU.
Forskarna kunde visa att systemet är gravitationellt stabilt och sannolikt kommer att fortsätta utvecklas som en sammanhängande stjärnfamilj.
Två mindre familjer i familjen
Vid närmare analys upptäckte forskarna att vissa delar av systemet verkar ha bildats på olika sätt.
En grupp kallad ALMA2 består av tre objekt där två redan utvecklats till heta protostjärnor medan den tredje fortfarande befinner sig i ett tidigare utvecklingsstadium.
En annan grupp, ALMA6, består av två objekt separerade av cirka 1 530 AU. Den ena verkar vara en ung stjärna medan den andra fortfarande befinner sig i ett förstadium innan den kollapsar till en stjärna.
Båda dessa mindre system verkar ha bildats genom kärnfragmentering.
Tecken på pågående stjärnbildning
Flera av de unga stjärnorna driver kraftfulla gasutflöden, något som är ett tydligt kännetecken för aktiv stjärnbildning.
Dessa utflöden uppstår när material faller in mot den växande stjärnan samtidigt som en del av gasen kastas ut längs dess rotationsaxel.
Forskarna kunde dock inte avgöra exakt vilken av stjärnorna i ALMA2-systemet som driver det observerade utflödet.
Det krävs observationer med ännu högre upplösning för att lösa den frågan.
Olika åldrar förbryllar forskarna
En av de mest intressanta detaljerna är att de nio objekten verkar befinna sig i olika utvecklingsstadier.
Vid första anblicken verkar detta motsäga teorin om att hela systemet bildats samtidigt genom filamentfragmentering.
Men forskarna menar att skillnaderna ändå kan rymmas inom de tidsskalor som teorin förutsäger.
Massiva stjärnor utvecklas mycket snabbt, och en åldersskillnad på några hundratusen år kan fortfarande vara förenlig med att samtliga objekt har sitt ursprung i samma filament.
Ett pussel med flera mekanismer
Forskarna drar därför slutsatsen att flera olika processer sannolikt har samverkat.
Det övergripande nio-stjärniga systemet verkar ha skapats genom filamentfragmentering, medan de mindre undergrupperna har formats genom kärnfragmentering.
Detta gör upptäckten särskilt värdefull eftersom den visar hur flera mekanismer kan arbeta samtidigt under bildandet av massiva stjärnsystem.
En unik inblick i stjärnornas barndom
Systemet representerar ett av de tydligaste exemplen hittills på ett massivt flerstjärnigt system i ett mycket tidigt utvecklingsstadium.
Eftersom sådana system är svåra att upptäcka innan stjärnorna blivit fullt utvecklade ger observationerna en unik möjlighet att studera de processer som formar några av galaxens mest massiva stjärnor.
Upptäckten visar också hur vetenskapliga observationer ofta kan leda till oväntade genombrott.
Det som började som en studie av organiska molekyler i ett stjärnfödelseområde resulterade istället i en av de mest detaljerade observationerna hittills av en stjärnfamilj mitt under sin egen födelse.
Publikationsuppgifter
Titel: A nine-member protostellar system forming via filament fragmentation in the high mass protocluster NGC 6334-43
Författare: D. J. Taylor m.fl.
Publicerad: arXiv (2026)
DOI: 10.48550/arxiv.2606.03261
