Mat har alltid haft en unik förmåga att föra människor samman, men även att kommunicera mer subtila budskap – inte minst i diplomatiska sammanhang.

Forskare vid Basque Culinary Center i Portugal har nu djupdykt i 457 menyer från diplomatiska måltider mellan 1910 och 2023 för att förstå hur Portugal använt mat som ett redskap för utrikespolitik, alliansskapande och nationell identitet. Resultaten publicerades nyligen i Frontiers in Political Sciences och visar hur kulinariska val speglar och ibland driver geopolitisk och kulturell dynamik.

Menyn som politisk karta och kulturellt språk

Under början av 1900-talet dominerades officiella middagar ofta av fransk gastronomi, med massiva nio- till tiorättersmiddagar som standard. Portugisiska råvaror och regionala rätter kom i allmänhet i skymundan. Men från 1950-talet, särskilt under Estado Novo-regimen, märks en tydlig förskjutning mot att integrera och lyfta fram portugisiska produkter och matkultur. Ett exempel är den berömda lunchen år 1957 för drottning Elizabeth II, där lokala delikatesser från Peniche och Alcobaça användes för att förstärka nationell identitet och territoriet “portugalitet”.

Denna gastronomiska nationalism ses alltså som ett aktivt politiskt och kulturellt verktyg för att profilera Portugal på scenen, men också för att skapa en subtil psykologisk koppling mellan mat och nationell stolthet. Under 1960- och 70-talen introducerades även exklusiva rätter med unika ingredienser som sköldpaddssoppa och öring från Azorerna, i syfte att imponera på internationella gäster och förstärka diplomatiska band.

Credit: Cabral et al., 2025.

Diplomatiska måltiders mångfacetterade roller

Forskarna identifierade fem huvudfunktioner för diplomatiska måltider: taktiska, geopolitiska, ekonomiska, vetenskapliga/kulturella samt för att skapa kulturell närhet. Exempelvis kunde en måltid arrangeras för att markera territoriella förändringar, förnya politiska allianser, främja handel eller förstärka kulturutbyte. Vid kulturell närhet använder man ofta nationella “signaturrätter” som Cozido à Portuguesa eller traditionell torsk för att binda samman portugisiska gemenskaper globalt.

Dessa resultat understryker vikten av att gastronomin integreras i ett lands strategiska diplomatiska arbete, parallellt med språk och kulturella traditioner. Mat blir på detta sätt en del av hur en nation definierar sig och uppfattas internationellt.

Kulinariska paradoxer och framtida utmaningar

Studien framhåller också några intressanta motsägelsefulla val i menyerna, som till exempel rostbiff serverad till Indiens president 1990 – ett val som skaver mot en starkt portugisisk identitet. Ett annat exempel är “Consommé de presunto de Barrancos” som serverades till Spaniens kung Felipe VI 2016. Den här rätten kombinerar fransk teknisk stil med en portugisisk specialitet, lufttorkad skinka från Barrancos, och speglar på ett lekfullt sätt det kulturella gränslandet mellan två skinkälskande nationer.

Forskarna betonar behovet av vidare studier för att kartlägga dessa komplexa kulinariska val och hur de relaterar till diplomatiska relationer idag, särskilt då arkivmaterial begränsar insikten i vissa historiska perioder.

Slutsats

Den här omfattande studien visar övertygande att mat inte bara är näring eller en social aktivitet utan en strategisk resurs i diplomatin. Genom att analysera hundra år av diplomatiska menyer framträder bilden av maten som ett flexibelt och ibland subtilt verktyg som hjälper att skapa, upprätthålla eller bryta politiska och kulturella allianser. Den speglar inte bara Portugal i olika epoker utan påverkar också hur nationen och dess kultur förstås globalt. För alla med intresse för politisk historia, kulturutbyte och matvetenskap erbjuder denna studie en fascinerande inblick i hur gastronomi kan agera som ett kraftfullt universellt språk i världspolitiken.